Har precis läst ut Philip Lalanders bok Hela världen är din. Författaren har studerat unga heroinmissbrukare i Norrköping. En av frågeställningarna var varför heroinet anses värt att pröva och forstätta använda? Philip Lalander har genom både intervjuer och observationer försökt förstå denna kultur.
Ska man diskutera beroendevård, behandling och lagar behöver man sätta sig in i denna kulturs tankesätt och hur de väljer att identifiera sig. I boken ser jag en utveckling i tre stadier bland de unga heroinisterna. Det första stadiet karaktäriseras av en mer lekfullt attityd till droger, det andra stadiet av en mer vuxen syn på sig själv och sitt droganvändandet och det sista stadiet utmärks av en social isolering och en ständig jakt på drogen.
Behandlingsformerna behöver anpassas efter i vilket stadie brukaren/missbrukaren befinner sig. Det är i det sista stadiet som sprututbytesprogram blir aktuellt som ett nödvändigt alternativ. Genom ett sprututbytesprogram får missbrukaren rena sprutor i utbyte mot att han eller hon lämnar tillbaka använda sprutor. Detta leder till att man minimerar risken för att missbrukaren använder orena sprutor och utsätter sig för risken att drabbas av heptit C.
Ett sprututbytesprogram erbjuder missbrukaren ett socialt skyddsnät och kontakt med samhällets institutioner och sjukvården. Många missbrukare har ingen eller mycket låg tillit till de instanserna vilket också bekräftas i Philp Lalanders bok.
Beroende på vilket stadie brukaren/missbrukaren befinner sig i behöver man rikta in sina insatser. I det sista stadiet ser jag spututbytesprogram som ett nödvändigt alternativ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar