lördag 3 juli 2010
Barnfattigdom nära dig!
Hur många barn som växer upp nu har sett en ko i hagen?
Rädda Barnens årsrapport från 2008 visar att barnfattigdomen har stabiliserats i Sverige men det finns skillnader i den relativa fattigdomen för tre grupper; barn med utländsk bakgrund, barn i storstädernas förorter och barn till ensamstående.
Oavsett om man lever i Sverige, Peru, Mexico, Niger, Indien eller Australien ska inte barn diskrimineras på grund av föräldrarnas ekonomiska situation.
Fattigdom är ett relativt begrepp och i Sverige är fattigdom, enligt Rädda Barnen, andelen barn som lever i familjer som får försörjningsstöd och/eller har låg inkomststandard. Alltså så pass låg att man inte kan täcka de nödvändigaste utgifterna. Det kan innebära för ett barns del att man inte har råd att se en film på bio eller delta i idrottsföreningar.
Sveriges kommuner och landsting har kommit överens med regeringen om en satsning för att stärka barns rättigheter. Första steget är att göra en kartläggning tillsammans med Barnombudsmannen. Kartläggningen ska sedan vara en grogrund för en handlingsplan för hur barns rättigheter kan stärkas i kommun och landsting. Kartläggningen ska vara klar i år och sträcka sig fram till 2013.
Rädda Barnen har även i en rapport från 2004 visat på ett starkt samband mellan barns hälsa och ekonomisk utsatthet. Vi har flera barn som riskerar att drabbas av ohälsa redan i ung ålder. Här finns flera områden där man behöver förstärkning; god och näringsrik mat i skolor för att säkerställa att i allafall ett mål mat om dagen är energi- och näringsrik, tillgång till bad i kommunal regi med gratis inträde, nära tillgång till parker och grönområden, god planering av bostadsområden för att minimera segregerade områden, solidariskt finansierad vård, förstärka skolhälsovården för att möta barnens behov i ett tidigt stadium, ge ensamstående föräldrar stöd med dagis som är öppet dygnet runt för att nämna några områden.
Målet måste vara att skapa ett samhälle där alla instanser samarbetat för att uppnå en jämlik hälsa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jättebra Maggan! I den frågan har speciellt kommunerna en kompensatorisk uppgift. Men ibland känns det inte som så prioriterad gentemot andra satsningar (typ prestigeobjekt). Vi har något att kämpa för.
SvaraRaderaJag tror snarare att det beror på en bristande insikt i hur allt hänger ihop och påverkar varandra. Man måste sluta se sig själv som en isolerad del utan lyfta blicken en aning och se helheten.
SvaraRadera