En god hälsa och en vård på lika villkor står det i inledningen av Hälso- och sjukvårdslagen. Det innebär att det inte ska finns olikheter i vården när det gäller kön, ekonomi, ursprungsland eller ålder.
I SvD kan vi läsa att socialt utsatta oftare avstår att söka vård eller kommer i ett senare och oftast i ett mer försämrat hälsotillstånd än rikare grupper. Orsaker kan vara att man beskriver symtom på olika sätt men även hur man blir bemött av vården. Vi har även sett att vården blir mer och mer ojämlik eller så rapporteras ojämlik vård oftare nu. Vid t ex hjärtsvikt får lågutbildade och utlandsfödda oftare behandling med äldre och billigare preparat medan högutbildade och svenskfödda oftare får nyare preparat.
Vad beror detta på? Kan det vara så att höginkomstagare har fler kontakter i sjukvården och på så sätt har lättare att komma i kontakt med specialistvård? Har höginkomstagare lättare för att ställa krav och få sina krav tillgodosedda? Är höginkomstagare bättre på att söka information? Talar höginkomsttagare samma språk som den medicinska expertisen? Det finns många intressanta men än så länge obesvarade frågor. Det blir allt mer tydligt att alla och en var måste ta större ansvar för sin egen hälsa. Ska detta fungera jämlikt måste alla behandlas rättvist och få tillgång till samma information oavsett bakgrund, uppväxt, bostadssituation, ursprungsspråk och ekonomi för att nämna några exempel.
En god och jämlig vård är ett övergripande mål för grön hälsa.
Gud vad snygg och fräsch bloggen blev nu!
SvaraRadera