Tillgänglighet för alla?

En förutsättning för vård på lika villkor är att alla ska ha råd med vård. Det innebär att avgifterna i vården ska vara så låga som möjligt. Höga avgifter innebär att lågavlönade inte har råd att betala för vården. Det medför att man hellre avstår från vård trots att man, som låginkomsttagare, har större vårdbehov än höginkomsttagare.

Det har talats för lite om den ekonomiska tillgängligheten i debatter och politiska beslut i hälso- och sjukvården. I och för sig har ordet tillgänglighet ofta används men bara när det gäller väntetid. Alliansen har valt att fokusera på långa vårdköer och lösningen är en privatisering av vården med fri etableringsrätt. Det har resulterat till att många nya vårdcentraler har öppnats. Sedan har man slagit sig för bröstet och visat på siffror hur tillgängligheten har ökat genom att fler träffar läkare. Det man talar tyst om är att de nya vårdcentralerna har öppnats i södra Sverige, i större städer och i städernas centrum.

Den geografiska tillgängligheten har försämrats för de personer som bor i ytterområden och på landsbygden tack vare privatiseringar och fri etablering. Denna form att tillgänglighet, det vill säga geografisk tillgänglighet, nämner inte alliansen över huvud taget.

I Stockholm har Filippa Reinfeldt valt att premiera läkarbesök. Ju fler besök hos läkare desto mer pengar till vårdcentralen. Vad blir resultatet av en sådan politik? Resultatet blir att man ser till att boka så många läkarbesök som möjligt och gärna lätta åkommor. Det är bättre med tre onda halsar på en timme än en multisjuk person på en timme. Sjuksköterskemottagning behövs inte längre för den mottagningen genererar inte lika mycket inkomster.

Till sist handlar det om formell tillgänglighet. Medborgare har en relativt god formell tillgänglighet till svensk hälso- och sjukvård men inte de medmänniskor som lever mitt ibland oss. Jag syftar på de medmänniksor som illegalt befinner sig i vårt land och endast har rätt till akut vård.

Tillgänglighet i hälso- och sjukvården är mer än bara tidsaspekten. Det handlar även om geografisk, ekonomisk och formell tillgänglighet. Det är inte förrän man insett att tillgänglighet består av fler aspekter som man kan börja vägen mot en jämlik vård på lika villkor.

Husbilen löser problem med överbeläggningar!

Kaos på Sahlgrenska, vården pressas under sommaren, fulla avdelningar drabbar akuten och kaos på Centralsjukhuset är ett urval att rubriker från sjukhus runt om i sommarSverige.

Bakgrunden till problemet är delvis att det är för många som söker akut vård på sjukhusens akutmottagningar istället för på vårdcentralen. Att man istället söker sig till akutmottagningen beror på att man får "bra" vård på sjukhus och det är "svårt att komma fram" till vårdcentralen som" ändå inte har några tider".

I Kalmar räknar man upp besvärliga men lättare åkommor, t ex ont i foten, fästingar, urinvägsinfektioner och ont i nacken som besvär patienter söker akutvård för.

Experter på dessa besvärliga men lättare åkommor arbetar på vårdcentralen. Experter på hjärtinfarkt och trauma arbetar på akuten. Varför söka vård på annat ställe än där expertisen finns? Varför ta resurser från mer akut sjuka?

En lösning kan vara en "armé" av husbilar utanför akutvårdsklinikerna, framför allt sommartid. Utrusta husbilarna med grundläggande utrustning för att ta hand om lättare åkommor. Om det finns ambulans-EKG borde det även kunna finnas husbils-EKG.

Utrusta även med läkare, sjuksköterska, undersköterska och laboratiorieassistent samt sekreterare. Detta vore ett perfekt sommarjobb för de som vidareutbildar sig till distriktssjuksköterska.

I utrustningen kan även enklare läkemedel ingå som värktabletter, lokalbedövning, kortison och vätskeersättning.

En komplex värld är i behov av kreaktiva lösningar!

Konsten att prioritera rätt

Så här har Göran Hägglund valt att beskriva sin tänkta politik som socialminister på regeringens hemsida: "Ett av mina viktigaste mål är att förbättra tillgängligheten i vården ... ofta är det en väldigt lång process innan man kommer dit. Jag vill korta vårdköerna och ta bort hinder så att vi kan få fler aktörer inom vård- och omsorgssektorn. Med fler aktörer ökar patienternas valfrihet och möjlighet att jämföra kvaliteten i vården. Patienterna - inte systemen - ska vara i centrum för den svenska sjukvården."

För att tydligt visa, Göran Hägglund, att du menar allvar med att förbättra tillgängligheten borde du närvara på politikerdebatten under Pride. Du säger att din frånvaro beror på ett späckat schema fast det hela handlar om prioriteringar och, i ditt fall, om en bortprioritering. Vad kan just nu vara viktigare?

”en väldigt lång process” För en medmänniska som har fötts i fel kropp är det en väntetid på minst två år för att få hjälp med könskorrigering. Många har även väntat sedan 1972 på att slippa tvångssterilisering för att få ett nytt juridisk kön. Att minska behandling, utredning och uppföljning för individer som önskar könskorrigering skulle innebära två års mindre psykiskt lidande. Att ändra lagen om könstillhörighet är att leva i ett moderniserat Sverige. Skulle du, Göran Hägglund, fortsätta som socialminister kommer "en väldigt lång process" bli en extremt lång process för många personer.

”...patienterna – inte systemen – ska vara centrum för den svenska sjukvården.” Göran Hägglund, systemen, eller i detta fall, trossystemen ska inte stå i centrum i den svenska hälso-och sjukvårdspolitiken. Det är dags att gå från ord till handling nu!

Nedvärdering av chefsskapet i vården?

Blekinge läkarförening anser att det behövs fler läkare som chefer för att vården ska fungera bra.

Detta är en åsikt läkarföreningen i Blekinge delar med många andra läkare. De argument som oftast används är att man inte kan ha det medicinska ansvaret om man inte är läkare samt att en icke-läkare inte kan fatta beslut i en verksamhet som är så komplex som sjukvården.

I Socialstyrelsens allmäna råd om yrkesrollen kan vi läsa att; "till verksamhetschefens uppgifter hör, förutom att tillse att det medicinska omhändertagandet av patienten tillgodoser kraven på hög patientsäkerhet och god vård, att tillse att samverkan och samordning med andra enheter fungerar på ett för patienten tillfredsställande sätt, att det finns de direktiv och instruktioner som verksamheten kräver, att personalens kompetens upprätthålls genom adekvata vidareutbildningsinsatser m.m."

Socialstyrelsen rekommenderar att verksamhetschefen ska ha ledaregenskaper, t ex organisationsförmåga. Den enda gången som läkarlegitimation är ett krav är inom psykiatrin och det beror på lagen om tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk vård.

Många chefer som är läkare har även en viss klinisk verksamhet kvar. Som läkare anser man att läkaryrket är så komplicerat att man måste fortsätta att ta emot patienter eller utföra operationer. Det innebär att man är läkare 50% och chef 50%. Läkarförbundet skriver att; "om chefsuppdraget så tillåter är det positivt att chefen behåller viss klinisk verksamhet, forskning eller undervisning. Detta kan även underlätta en återgång till kliniskt arbete efter avslutat chefsuppdrag." Denna text påvisar att man egentligen ser chefsskapet som ett uppdrag man besitter under en viss tid och att man är, har varit och alltid kommer att vara läkare i första hand.

Om chefen ska vara läkare eller inte är inte den viktigaste frågan. Den viktigste frågan är hur man kan anse att man kan vara chef till 50%. Hur kan man hinna med att fullgöra till ansvar som chef på halvtid? Beror en del av hälso- och sjukvårdens problem på att många verksamheter endast har chefer anställda på halvtid? Är inte det att nedvärdera chefsskapet?