År 2025 beräknas mer än hälften av befolkningen i utvecklingsländer, cirka 3,5 miljarder människor, leva i städer. Många människor i utvecklingsländer flyr en fattigdom på landsbyggden till en fattigdom i staden. Detta är en utmaning för stadsplanerare och beslutsfattare. Hur ska man trygga en tillgång till näringsrik mat, skapa förutsättningar till försörjning och ett hälsosamt liv i dessa städer?
När städerna expanderar bebyggs jordbruksmark. Detta leder till att produktionen av livsmedel kommer längre bort vilket gör att transportkostnaderna ökar. Ökar transportkostnaderna ökar även livsmedelspriserna.
FN:s livsmedels- jordbruksorganisation ser gröna städer som lösningen. Just begreppet görna städer är inte nytt men det handlar om att hjälpa invånare att skapa gröna områden. I deras regi har man utbildat stadsodlare, skapat skolträdgårdar och bidragit med redskap.
Att odla frukt och grönsaker i och omkring städerna ger tillgång näringsrika livsmedel till alla i staden och ett bättre hälsa.
Men är grönområden och närodlingar bara ett problem för utvecklingsländer? Cancer, nervskador, astma och allergier och ökad infektionskänslighet orsakas bland annat av luftburna gifter. Att leva i en storstad innebär att man lever i en smutsig miljö. Detta går att läsa i en rapport från Tekniska kontoret i Norrköping 1992.
En gata med träd har bara en tredjedel så mycket luftburet stoft som en gata utan träd. Det är viktigt att det finns grönområden i staden och att man hela tiden planerar in gröna områden vid nybyggande. Detta för allas hälsa.
Men det handlar även om att planera en stad som främjar fysisk aktivitet för alla åldrar. Vi kan välja att skapa goda förutsättningar eller hindra. Statens folkhälsoinstitut arbetar långsiktigt för att bebyggda miljöer ska förbättras för att stimulera ökad fysisk aktivitet.
Att tänka grönt och tänka fysisk aktivitet när man planerar sin stad är av en stor betydelse för staden invånare och en stor betydelse för invånarnas hälsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar