Tillgänglighet - för vem?

”Ökad tillgänglighet har blivit det bärande argumentet för en marknadsanpassning av vården. Men vem är det man vill gynna? Var finns den kritiska diskussionen om detta sjukvprdens mål och att privatisera skulle vara det enda sättet att uppnå det?” Frågan ställdes för snart fyra år sedan av Bengt Järhult i Läkartidningen.

De senaste åren har alliansen fokuserat på endast en aspekt av sjukvården, nämligen tillgängligheten. När det gäller tillgängligheten har man brutit ned betydelsen av ordet till att bara mena tillgänglighet i tid. Man har helt förbisett att tillgänglighet även inbegriper geografisk, ekonomisk och formell tillgänglighet.

Det förslag som kommer upp i landstingsstyrelsen den 1 februari innebär att man lägger ner vårdcentralen Väven och vårdcentralen Kungsgatan. Det innebär att man försämrar den geografiska tillgängligheten för många invånare i Norrköping.

Innanför promenaderna kommer vårdcentralerna Medicinskt centrum och Öster Tull finnas kvar. Båda dessa drivs i privat regi.

Samtidigt har vi fri etableringsrätt idag i Östergötland. Det vi vet idag är att det kommer att finnas två privata vårdcentraler innanför promenaderna men hur ser det ut i morgon? Nedläggningen av Vävens vårdcentral innebär att det finns färdiga lokaler att flytta in i för ett privat vårdföretag. Hur många privata vårdcentraler kommer denna nedläggning generera?

I Stockholm har antalet privatläkare koncentrerats till innerstaden. Många som arbetspendlar och parkerar sin bil i innerstaden har listat sig på en av dessa privata alternativ. Med två privata vårdcentraler i Norrköpings City kan ökningen av listade patienter fortsätta att öka. Detta ger mer pengar i deras plånbok men mindre i den offentligt drivna verksamheten. Det är en oroande trend att de offentliga får betala för den privata verksamheten.

Att ensidigt fokusera tillgängligheten i tid kostar pengar. Det ger en öppning för vård driven i privat regi till förmån för den offentligt drivna sjukvården.

I debatten nedläggningen av vårdcentraler i Norrköping saknas helt det som för mig är viktigast: primärvårdens uppgift. Vi borde fokusera mer på hur vi ska investera för framtiden istället för att kortsiktigt spara pengar. Den bästa investeringen vi kan göra är att arbete med den förebyggande vården som en del av en ökad folkhälsa. Här har primärvården en betydande roll. Denna investering kommer att spara pengar och är mer ekonomiskt hållbart för kommande generationer.

Allmänläkaren och avregleringen

Träffade en allmänläkare verksam på en vårdcentral i Norrköping med en lång erfarenhet inom hälso- och sjukvården. Passade på att fråga honom om hans syn på avregleringen av apoteksmonopolet och reklam för läkemedel.

Allmänläkaren inleder med att säga; "läkemedel är inget att leka med". Med detta menar han att avregleringen har inneburit att läkemedel har nedvärderats till vilken vara som helst, jämförbart med ost, mjölk och bröd.

En fara är, säger allmänläkaren, att försäljningen i vanliga affärer innebär att det blir ingen eller dålig rådgivning. På ett apotek får man rådgivning av utbildad personal där informationen är vetenskapligt grundad. Denna kunskap finns inte utanför apoteken.

En annan fara, fortsätter han, är den kontrollfunktion av missbruksproblematiken som apotekspersonal utgör kommer att minska. "Vanliga" läkemedel som Treo och nässpray kan gå från bruk till missbruk säger allmänläkaren. I sin yrkesroll kan apotekspersonal känna igen kunder som frekevent köper en viss vara och i stora kvantiteter. Dessa personer fångas upp av apotektspersonal och nekas köp.

Allmänläkaren anser även att samarbetet med apoteket har försämrats. Tidigare fanns ett ömsesidigt samarbete med utbyte av t ex information. Idag finns fler apotek inom vårdcentralens upptagningsområde och allmänläkaren tycker inte att det går att få samma ömsesidiga samarbete med fler apotek, varav två är privata.

Allämnläkaren avslutar med att säga att vi har gått från ett samhälle där apotekens syfte var till nytta för samhället till dagens kommersialism.