Tema kollektivtrafik

http://www.blogger.com/img/blank.gif
Denna vecka har mycket handlat om kollektivtrafik. Just nu pågår den europeiska trafikantveckan som är en upplysningskampanj. Syftet är att motivera personer att ställa undan bilen och istället cykla, gå och åka kollektivtrafik så långt http://www.blogger.com/img/blank.gifdet går. I år fokuserar trafikantveckan på miljöanpassade alternativ till den fossilbränsledrivna bilen.

I Norrköping uppmärksammas trafikantveckan på olika sätt bl a genom att idag göra Prästgatan bilfri och istället för bilar på gatan kommer handlarna ta deras plats för denna dag.

I veckan höll Spira ett seminarium med Karolina Isaksson, forskare och filosofie doktor på VTI. Karolina Isaksson föreläste om hennes forskning och ämnet för dagen var: Transportpolitiska prioriteringar – hur påverkar det mitt vardagsliv?

Studien byggde på intervjuer av fokusgrupper i Vadstena, Åtvidaberg och Ljura i Norrköping. Slutsatserna från studien var att; de lokala transporterna på små orter urholkas när man satsar på de större transporterna, även om många lever mobila liv är den lokala tillgängligheten viktigt samt att alla lever inte rörliga liv och alla önskar det inte heller.

I veckan var det ett extrainsatt landstingsfullmäktige för att fatta beslut om skatteväxling för regional trafik mellan Landstinget i Östergötland och kommunerna i Östergötland. Bakgrunden är ett tidigare fattat beslut att landstinget från och med den 1/1 2012 blir kollektivtrafikmyndighet för all allmän regional kollektivtrafik inom länet och den länsöverskridande trafiken. Det innebär att landstinget övertar kommunernas kostnadsansvar för de inomkommunala trafiken och en skatteväxling görs mellan kommun och landsting.

I handlingarna i landstingsfullmäktige fanns även Regionalt utvecklingsprogram som är ute på remiss. Även här handlar mycket om kollektivtrafik med fokus på pendlingstrafik. Mer om detta program längre fram.

För att få människor att använda kollektivtrafik är faktorer som användbarhet och kunskap om kollektivtrafiken av stor betydelse men även restid. Det är nödvändigt att inte bara en gata som Prästgatan blev bilfri utan att en hel fil i Norrköping blev bilfri och att den filen bara trafikerades av kollektivtrafik. Som det är idag tillbringar man mindre tid på bussen mellan Norrköping och Linköping och mer tid på samma buss i Norrköpings innerstad. Med en bussfil förkortas restiden avsevärt.

I samband med frågan om regionförstoring, regionalt utvecklingsprogram och fokus på pendlingstrafik och arbetsmarknadsregioner får man inte glömma bort att det även finns förlorare. Detta skapar frågor som; hur blir även förlorarna vinnare?, Vad ska ingå i servicen på den lilla orten? Och hur skapar man en jämlik kollektivtrafik i Östergötland?

Upplevelser från landstingsstyrelsen

Idag har jag för första gången suttit som Miljöpartiets representant i landstingsstyrelsen. Känslan jag har i kroppen efter mötets avslutande är uppgivenhet. Känslan beror på att den sittande minoriteten beslutade att lägga ned vårdcentralerna Väven och Kungsgatan samt distriktssköterskemottagningen i Navestad.

Det blev idag uppenbart att vårdvalet får stora konsekvenser för den landstingsdrivna verksamheten om man inte från början har förmågan från politiskt håll att anpassa sig till nya situationer.

Den nya situationen innebär att man måste hålla sig i framkant när det gäller profilering och nytänk för att först och främst behålla listade patienter men även för att få nya listade. Förlorar man listade patienter förlorar man pengar. Går man med underskott får man inte, enligt den nya lagen, förflytta pengar från en kassa till en annan. Mer eller mindre innebär detta att man går i konkurs.

Hade den politiska styrningen brytt sig om de landstingsdrivna vårdcentralerna hade de även varit mer pådrivande i utvecklingen. Konsekvensen av dagens beslut är att vi i Norrköpings innerstad bara har en alternativ driftsform att välja mellan, den privata.

Vad händer om inte tillräckligt antal listar sig på de vårdcentraler som finns kvar i landstingets regi? Vad kommer att hända i primärvården Linköping? Vad händer med tillgängligheten för en god och säker vård?

Nedläggning av mottagning i Navestad

”Alla är helt förtvivlade”. Uttalandet är från en distriktssköterska på mottagningen i Navestad. Samma mottagning som den styrande minoriteten planerar att lägga ned. En stor del av diskussionen har hittills handlat om vårdcentralerna Väven och Kungsgatan. Distriktssköterskemottagningen är nästan bortglömd i debatten om förändringarna inom primärvården för Norrköping.

En del av förtvivlan beror på hur beslutet om omorganiseringen levererades. Som en för tidig julklapp, två dagar innan julafton, fick man beskedet om att alla skulle fösas ihop på Kungsgatan. Dock hade informationen läckt ut i tidningen först. Mer detaljerad information fick man inte.

Idag är distriktssköterskemottagningen en integrerad del i området Navestad. I området har distriktssköterskorna egen mottagning. Det är under mottagningstid som distriktssköterskan oftast har användning för sin förskrivningsrätt av vissa läkemedel. På mottagningstid träffar man t ex barn med prickar men man utför även såromläggningar, ger vaccinationer eller skötsel av komplicerade inopererade infarter för läkemedel.

Distriktssköterskan springer ofta på bedömningar och akuta hembesök. Tack vare att man är en integrerad del av området får de som behöver snabb hjälp och personkännedomen är hög. Förutom renodlad hälso- och sjukvård hjälper man t ex de äldre med att boka tider via vårdcentralens tidsbokning eller att hämta mediciner som är slut.

I den föreslagna omstruktureringarna ska det inte finnas någon mottagning kvar i Navestad. Det innebär att de patienter som förut kunde träffa en distriktssköterska nu måste träffa en läkare. Det ger en ökad belastning på läkarna som i sin tur innebär färre bokningsbara luckor i besöksschemat för de som behöver hjälp. Detta skapar längre vårdtider till vårdcentralens läkare. Det finns en risk att man hellre åker till akutmottagningen för att få hjälp. En akutmottagning på Vrinnevisjukhuset som redan har en hög arbetsbelastning.

De privata vårdcentralerna kommer att ha kvar sina distriktssköterskor. Har de landstingsdrivna vårdcentralerna inga distriktssköterskor är de mindre attraktiva för boende i Norrköping. Detta beror på att flera boende i området Navestad hellre listar sig på en vårdcentral med distriktssköterskor än utan. Detta förslag gynnar de privata vårdgivarna medan det missgynnar landstingsdrivna vårdcentraler.

Förslaget innehåller en kommunalisering av hemsjukvården 2014. All personal kommer då att utgå från Kungsgatan. Det innebär att de boende i Navestad kommer att få vänta längre på en distriktssköterska än idag. Det innebär även att personkännedomen kommer att minska med fler personer i tjänst. Kontinuiteten i vården riskerar att försämras. Det innebär även ett ökat bilberoende till och från områden som i sin tur försämrar för miljön. Med det ökade avståndet kommer körtiden bakom ratten till och från patienter innebära mindre tid för att hinna med fler hembesök.

En farhåga på mottagningen är att distriktssköterskans kompetens kommer att urvattnas och inte användas på rätt sätt i och med den föreslagna kommunaliseringen av vården och flytt till Kungsgatan. Tanken är att man ska utföra basal hemsjukvård. För att klara av basal hemsjukvård behöver man egentligen inte distriktssköterskekompetens. Det är ungefär på samma sätt som den läkare som är utbildad i sitt hemland men i Sverige kör taxi.

Hur har den styrande minoriteten egentligen tänkt? Vill man försämra hälso- och sjukvården för oss boende i Norrköping för att kortsiktigt spara pengar? Var är dialogen med de som arbetar i verksamheterna?

Tillgänglighet - för vem?

”Ökad tillgänglighet har blivit det bärande argumentet för en marknadsanpassning av vården. Men vem är det man vill gynna? Var finns den kritiska diskussionen om detta sjukvprdens mål och att privatisera skulle vara det enda sättet att uppnå det?” Frågan ställdes för snart fyra år sedan av Bengt Järhult i Läkartidningen.

De senaste åren har alliansen fokuserat på endast en aspekt av sjukvården, nämligen tillgängligheten. När det gäller tillgängligheten har man brutit ned betydelsen av ordet till att bara mena tillgänglighet i tid. Man har helt förbisett att tillgänglighet även inbegriper geografisk, ekonomisk och formell tillgänglighet.

Det förslag som kommer upp i landstingsstyrelsen den 1 februari innebär att man lägger ner vårdcentralen Väven och vårdcentralen Kungsgatan. Det innebär att man försämrar den geografiska tillgängligheten för många invånare i Norrköping.

Innanför promenaderna kommer vårdcentralerna Medicinskt centrum och Öster Tull finnas kvar. Båda dessa drivs i privat regi.

Samtidigt har vi fri etableringsrätt idag i Östergötland. Det vi vet idag är att det kommer att finnas två privata vårdcentraler innanför promenaderna men hur ser det ut i morgon? Nedläggningen av Vävens vårdcentral innebär att det finns färdiga lokaler att flytta in i för ett privat vårdföretag. Hur många privata vårdcentraler kommer denna nedläggning generera?

I Stockholm har antalet privatläkare koncentrerats till innerstaden. Många som arbetspendlar och parkerar sin bil i innerstaden har listat sig på en av dessa privata alternativ. Med två privata vårdcentraler i Norrköpings City kan ökningen av listade patienter fortsätta att öka. Detta ger mer pengar i deras plånbok men mindre i den offentligt drivna verksamheten. Det är en oroande trend att de offentliga får betala för den privata verksamheten.

Att ensidigt fokusera tillgängligheten i tid kostar pengar. Det ger en öppning för vård driven i privat regi till förmån för den offentligt drivna sjukvården.

I debatten nedläggningen av vårdcentraler i Norrköping saknas helt det som för mig är viktigast: primärvårdens uppgift. Vi borde fokusera mer på hur vi ska investera för framtiden istället för att kortsiktigt spara pengar. Den bästa investeringen vi kan göra är att arbete med den förebyggande vården som en del av en ökad folkhälsa. Här har primärvården en betydande roll. Denna investering kommer att spara pengar och är mer ekonomiskt hållbart för kommande generationer.

Tydligt ledarskap i vården

Norrköpings Tidningar skriver åter om arbetsmiljön på akuten på Vrinnevisjukhuset i Norrköping. I slutet av juni anmäldes akutkliniken till Arbetsmiljöverket av sjuksköterskor. Arbetsmiljöverket hotade med ett vite om man inte vidtog åtgärder. De åtgärder som nu tas till är ett tydligt ledarskap och närvarande ledarskap på så sätt att man vet vet som kan nås när.

Har många gånger funderat på just kombinationen sjuksköterska och ledarskap. Som sjuksköterska är du arbetsledare och ska planera och genomföra vården. I utbildningen pratas det väldigt lite om ledarskap och ledarskapsteorier. Man går från att vara student en dag till att helt plötsligt leda en grupp utan att ha så mycket kött på benen.

Det bästa vore en utbildning med flera block om ledarskap, gruppsykologi och reflektion över sitt ledarskap på praktikplatser.

I senaste numret av Omvårdnadsmagasinet berättar Elisabeth Carlson om bristen på tid till reflektion för handledare till sjuksköterskestudenter. Man är mest fokuserad på att se till att studenten får vara med på praktiska övningar. Tänk vad bra det hade varit om man, som student, fått lära sig ledarskap på utbildningen, fått chans att pröva sig fram på sin praktikplats och sedan utvärderat sitt ledarskap med sin handledare. Sjuksköterskan som arbetsledare får idag ett alldeles för litet utrymme och är en resurs som idag kastas bort.

Det som istället betonas under utbildningen är sjuksköterskans roll som spindeln i nätet. Det känns fortfarande som om man ska vara en Florence Nightingale. Vad innebär egentligen att vara "spindeln i nätet"? Det är att nedgradera sjuksköterskans kompetens att hela tiden betona den samordnande funktionen. Det finns en viss samordnande funktion som sjuksköterska men man är mer arbetsledare.

Det är hög tid att modernisera utbildningen för sjuksköterskor och satsa mer tid och resurser i utbildningen och på praktikplatserna för sjuksköterskans arbetsledande roll. Det skapar även en grund för goda ledare i vården.