Ägande innebär ett ansvar

Lyssnar på fullmäktigedebatten via Radio Norrköping. Ämnet som debatteras är ägande i offentlig eller privat regi?

Kom att tänka på en artikel om Jakob von Uexkull. Han sålde sin privata frimärkssamling och grundade Right livelihood award, även kallad det alternativa nobelpriset.

En av de första pristagarna var den norske författaren Erik Damman. Nyfikenheten tog honom till Samoa då han hade hört att man på Samoa inte var så intresserade av privat ägande. Väl där kunde Erik Damman konstatera att människorna på Samoa inte var olika människor i andra delar av världen förutom de sociala reglerna.

På Samoa hyllades de människor som arbetade för det gemensamma. De som satte sig själva i första rummet blev socialt utfrysta.

Jakob von Uexkull anser att den som är rikast är inte den som har mest utan den som utför något för jordens överlevnad. Men vi kommer allt längre och längre bort från tänket på vår nästa eller nästa generation i dag.

Han är inte emot privat ägande men anser att ägande inte ger en människa rätt att göra vad han eller hon vill med sin egendom. Att äga innebär även ett ansvar. I det ansvaret ligger att trygga sin barn och sina barnbarns framtid. En framtid som innefattar en hållbar utveckling.

Miljöpartiet är för valfrihet i vården och vi vill ha en mångfald av utövare men vi vill även bana väg för en hållbar utveckling för framtiden. Det viktiga är att alla känner ett ansvar för kommande generationer och ser längre än till sin egen plånbok.

Jämför vi med länder, inom och utom Europa, drivs mycket av vården i privat regi. Det finns dock en stor skillnad. I Sverige ägs vården i en hög andel av privata aktiebolag. Det innebär att du och jag betalar en del av våra skattepengar till ägarnas vinster. I andra länder, t ex USA och Holland, ägs en stor del av sjukhusen av företag UTAN ett vinstdrivande syfte.

Att ägande innebär ett ansvar för medmänniskor och framtiden är för mig självklart. Vinsten ska man återinföra till verksamheten för t ex kompetensutveckling av personalen, förebyggande hälsovård eller forskning om man nu inte väljer att skänka en del till de som har det sämre.

Naprapati

I DN kan vi läsa om en studie som visar att naprapati fungerar bättre än erkänd och rekommenderad behandling och rygg- och ncksmärta.

I studien, som är utförd av Karolinska institutet, deltog 409 patienter med smärta i rygg och/eller nacke sedan minst två veckor. De som deltog hade endast vad som kallas ospecifika besvär. Patienter med t ex diskbråck eller akut pisksnärtskada deltog inte i studien.

Efter 12 veckor upplevde 57% av patienterna, som behandlats av naprapat, att deras tillstånd blivit ”väldigt mycket förbättrat”. För den andra gruppen, som inte fick naprapatbehandling men däremot den rekommenderade behandlingen rådgivning och information, var samma siffra 13%.

När det gäller minskning av smärta var siffrorna även i denna skattning bättre för dem som genomgått naprapatbehandling.

Det finns idag 900 naprapater i Sverige och det är 7 landsting som har värdavtal med naprapater.

Kommer studier som denna att öka acceptansen för naprapatbehandling? Kommer fler landsting vilja teckna vårdavtal? Och vad kommer Högskoleverkets rapport till Jan Björklund innebära?

Högskoleverket skriver i sin rapport att naprapatutbildningen ska avvecklas och ingå som en ny påbyggnadsutbildning för sjukgymnaster.

Idag blir man färdig naprapat efter 4 års studier. Dessa studieår följs av ett års praktik och när praktiken är avslutad kan man ansöka om legitimation hos Socialstyrelsen.

Om förslaget i denna rapport blir ett beslut hur kommer då naprapatins framtid se ut? Kommer det ändå att skapas specialistsjukgymnaster? För alla som ser naprapati som alternativ medicin, kommer ni att ändra åsikt om naprapati? Kommer naprapaterna att fortsätta vara en självständig yrkeskår och istället få stöd från det offentliga utbildningsväsendet.

Det ska bli spännande att följa diskussionerna kring denna fråga.

Sjukvården och besparingar

Dagens Medicin är en nyhetstidning som riktar sil till personal inom hälso- och sjukvården.

Går man in på deras hemsida idag slås man av olika krav och förslag på besparingar. I Blekinge har man ett underskott som måste justeras. Det förslag som har lagt fram är att endast en av Blekinges två akutmottagningar ska få ge intensivvård.

Vårdförbundets ordförande i Blekinges kommentar, till att 300 tjänster ska bort i Blekinge, är att det är vården som får betala för hyrläkare, köpt vård och läkemedelskostnader. Vidare säger hon att: :vi kan inte påverka det ekonomiska resultatet men det är på oss besparingarna läggs”.

I Uppsala måste 100 miljoner sparas. Det man fokuserar på är att minska personalkostnaderna. Antar, precis som en kommentator till artikeln gör, att man fortfarande ska ha samma produktion men med färre händer i vården.

I Ludvika väljer man att ställa in ett möte mellan personal och landstingsråd på grund av ”hätsk stämning”. De upprörda känslorna beror på besparingsplaner som innebär anställningsstopp, inköpsstopp, höjda patientavgifter, minskning av antalet stafettläkare och stora nedläggningar av Ludvika lasarett.

Ekonomin i vårt landsting är ansträngd och det finns enheter som inte klarar sin budget. Vad kommer att hända här?

Det finns inga lätta genvägar att ta för att få ekonomin i balans. Det är många faktorer som samspelar och påverkar varandra. Vi behöver dock ha en öppen diskussion om tre viktiga frågor.

Den första handlar om Hälso- och sjukvårdens portalparagraf §2: Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Vad menas med att den som har det största behovet skall gå först?

Vad får vården kosta och vad är vi beredda att betala? Om vi idag inte har råd med vården hur ska vi ha råd med vården i framtiden? I dag blir allt fler äldre och äldre vilket leder till att behoven kommer att öka. Hur ska vården finansieras om 20 år?

Vad är det som skapar hälsa respektive ohälsa? Egentligen har vi mycket kunskap om vad som främjar hälsa och vad som bidrar till ohälsa. Varför gör vi inte mer åt vår kunskap?

8 mars, en dag att uppmärksamma

Internationella kvinnodagen har sina rötter från 1910 och 1977 antog FN en resolution som uppmuntrar alla andra att uppmärksamma denna dag. Vad är det då vi uppmärksammar? Det som uppmärksammas är ojämställdhet och kvinnors situation i hela världen.

Förra året korades Island som världens mest jämställda land i World Economics Forums lista. Därefter kom Norge och Finland. Sverige placerade sig på 4:e plats.

Trots av vi i Sverige hamnar högt upp på denna lista finns det fortfarande mycket kvar att göra. Ett exempel är könsfördelningen i bolagsstyrelser.

I Näringsdepartementets verksamhetsberättelse kan vi läsa att 49% av alla styrelsemedlemmar är kvinnor. Maud Olofsson är stolt över de redovisade siffrorna.

Rapport har granskat hela det statliga bolagskoncernerna och då visar det sig att endast 31% är kvinnor.

Miljöpartiet har sedan länge debatterat frågan om hur könsfördelningen i bolagsstyrelser ska bli mer jämställd. Ett sätt att säkerställa en jämnare könsfördelning är med hjälp av lagstiftning om kvotering. En del anser att lagstiftning inte är ett alternativ då det är en ägarfråga. Om vi nu ska acceptera det faktum, att det är en ägarfråga, kommer vi att få vänta till Internationella kvinnodagens 200 år jubileum innan representationen närmar sig 50-50 i de privata styrelserna.

För oss i Miljöpartiet är kvotering inget mål men ett medel för att nå ett mål. Ett medel för att ge kvinnor samma möjligheter som män. Ett medel att bredda kompetensen. Ett medel för att modernisera Sverige.

Mer AKM till folket

Igår sammanträdde landstingsstyrelsen i Östergötland. Ett av ärendena som behandlades var betänkandet ”Kompetens och ansvar” från Socialdepartementet. I betänkandet finns riktlinjer när det gäller behörighet för olika yrkesgrupper, från specialistsjuksköterskor till tandhygienister.

I sitt betänkande föreslår Socialstyrelsen att ett register ska tas fram för AKM (alternativ och komplementärmedicin). Tanken är att ett register ska upprättas för de som utövar alternativa behandlingsformer, de som vill registrera sig måste vara medlem i en yrkesorganisation inom AKM-området, konsumentverket ska administrera registret och en nationell informationsinsats bör genomföras när registret införs.

Varför är det föreslagna registret en bra idé? Det handlar om att göra det enklare för alla att göra medvetna val. Det handlar också om att ta det första steget för att lyfta upp AKM upp från källaren till ljuset för att belysa och prata om dessa alternativa behandlingsformer för att avarterna ska försvinna. Registret kan även bidra till att tydliggöra för allmänheten vad det är som räknas till hälso- och sjukvård och vad som inte räknas dit.

Enligt det förslag som fick gehör under landstingsstyrelsen ska ett register inte införas. I svaret skriver man att registret kan vara vilseledande för konsumenter.

Miljöparitet reserverade sig. Vi menar att ett register faktiskt skulle underlätta medvetna val, bidrar positivt på kvaliteten samt leder konsumenterna från vilsenhet till klarhet.