Modig (fd) moderat!

"Jag kan inte se dem i ögonen längre" säger Lars Sjöholm. Han sitter i kommunfullmäktige i Norrtälje sedan 2006 och är ledamot i Socialnämnden. Lars Sjöholm byter nu från Moderaterna till Socialdemokraterna.

Orsaken är, säger Lars Sjöholm, att moderaterna inte har någon empatisk känsla för folk som har det svårt. Han syftar då på de medmänniskor som har blivit utförsäkrade med alliansens nya sjukförsäkringssystem.

"Företagskänslan är bra, men inte individkänslan", fortsätter han. I Norrtälje ser han nu hur människor slängs ut i kylan. Handikappade, pensionärer och socialbidragstagare har fått det sämre.

För mig innebär en röst på Miljöparitet inte bara ett modernare Sverige utan även ett Sverige präglat av solidaritet och medmänsklighet. Vi måste ta bort taket i sjukförsäkringen och ge de som är utförsäkrade idag möjligheter till rehabilitering.

Budskapets baksida

Förundras över alliansens val av retorik. Det hela bygger på att man som människa har valmöjligheten som det största i livet. Sen har de reducerat valet till ett val mellan två saker, den ena är det rätta valet och den andra är det orätta valet.

Man kan välja jobb, man kan välja bidragsberoende. Hmmm, vad ska jag välja här?

I grund och botten är konsekvenserna av denna retorik diskriminerande. För att kunna välja måste man vara beslutskapabel. Det handlar om att förstå. Man kan ha svårigheter att förstå på grund av intellktuell nedsatthet, skada eller ett annat modersmål än svenska.

För att kunna göra ett val måste man även ha saker att välja mellan. För en del personer är det inte så lätt att välja för att samhället redan har gjort valet. Jag tänker på många av de unga funktionshindrade som försöker att slå sig in på arbetsmarknaden.

Konsekvenserna är att många lämnas utanför samhället utan att man har valt det själv. Det hela skapar ett ojämlikt samhälle. Ett ojämlikt samhälle skapar en sämre hälsa. Det viktiga är att vi ser alla individer som medmänniskor och att alla har ett lika värde. Det är inte förrän då vi har nått målet folkhälsa

Dataprogram fixar bemanningen

Matias Urenda visar i en avhandling hur man kan lösa problemet med sjuksköterskebemanning. Genom att mäta i minuter patienters varierande vårdbehov kan man få fram ett bemanningstal.

Jag välkomnar alla försök till nytänk inom vården men ser att det återstår en del problem att lösa innan vi får fram en rättvis modell för hur sjuksköterskebemanningen ska se ut.

Det grundläggande problemet är att man som sjuksköterska har flytande gränser för vad som ingår och vad som inte ingår i yrkesrollen. Att man har olika roller beroende på avdelningens inriktning är en självklarhet. Det jag menar är att rollerna har flytande gränser beroende på andra faktorer. Det är hur sjuksköterskan ser på sin egen roll, det beror på vad läkaren har för syn på sjuksköterskan, vad undersköterskan tycker ingår i rollen. Detta visar att sjuksköterskan inte har klara, bestämda och definerade arbetsuppgifter. Så länge som arbetsuppgifterna inte är klart definierade är dörren för egnas och andras tolkningar fortfarande vidöppen.

En hög vårdtygnd för patienten innebär även en stor del dokumentation, jag undrar hur man lägger in detta när man planerar bemanning?

Har patienterna hög vårdtygnd följer oftast en hög "vårdtyngd" för anhöriga. Jag undrar om detta ingår i datastimuleringen?

Jag har tagit del av och deltagit i flera tidsstudier på sjukhus. Vid en tidsstudie var sjuksköterskans stapel för "icke-arbetsrelaterad tid" väldigt hög. Vid en närmare granskning visade det sig att den icke-arbetsrelaterade tiden var väntan. Man väntade på att läkaren skulle komma för att ronda. Stapeln blev mindre då man införde fasta rondtider. Har man över huvudtaget titta på kringliggande faktorer vid simulering av sjuksköterskebemanning?

När man ska besluta om bemanning för en yrkesgrupp behöver man först skriva en väl genomarbetat arbetsbeskrivning för yrket. Denna arbetsbeskrivning ska vara förankrad på arbetsplatsen och involvera andra yrkesgrupper. För att arbetsbeskrivningen ska fungera fullt ut måste även en guidning för prioritering finnas med.

Använder man vårdtyngd som en varibel behöver man ta med alla yrkesgrupper och studera hur en eller flera yrkesgrupper påverkar och påverkas av varandra.

Vårdtyngd är även starkt kopplat till patientens behov och det förutsätter att man arbetar i den patientnära vården. Så är det inte idag många gånger. För att det ska fungera behöver förändringar ske inom hälso- och sjukvården. Förslag på förändringar är; införandet av sjuksköterskesekreterare, schemalagda telefontider där anhöriga kan kontaktas, en avsatt person som tar emot alla samtal och schemalagda administrativa dagar.

Många avstår från läkemedel

Apoteket AB har gjort en undersökning som visar att var tredje person känner oro för att ta läkemedel och att många valt att inte ta sin medicin.

Ewa Fernvall, varumärkesdirektör för Apoteket, säger att det är oroväckande att så många känner oro för sina läkemedel.

Samtidigt finns misstankar om att läkemedelsindustrin påverkade WHO:s expertpanel så att svininfluensas blåstes upp och utmålades som en pandemi. För Sveriges del kostade det ungefär 1 400 miljoner.

Apoteksmonopolet har avreglerats och att det går att köpa receptfria läkemedel i vanliga affärer eller i en av flera nyöppnade privata apotek.

Socialministerna anser att avregleringen är bra då vi har ätit på tok för lite läkemedel tidigare.

En orsak till den tveksamma inställningen till läkemedel är att läkemedel har klassats ned till vilken vara som helst. Om man då ser läkemedel som vilken vara som helst är det lättare att välja att avstå från läkemedel för på så sätt sparar man ju även in pengar!

Om man inte kan lita på WHO, hur ska man då kunna lita på förskrivare?

Det jag skulle vilja veta i denna undersökning är åldersspannet på de utfrågade. Jag undrar även vilken typ av läkemedel det var som man avstod ifrån. Avstod man från alla läkemedel på receptet eller bara en eller två. Om man avstod från några av de receptbelagda läkemedlen, hur gjorde man i så fall urvalet?

Vilka krämpor sökte dessa personer för? Vilken diagnos ställde läkaren och vilken information gavs om behovet att använda läkemedlet. Även distrikssjuksköterskor har förskrivningsrätt, var några av läkemedlen utskrivna av andra än läkare?

Den viktigaste frågan är hur de utfrågade upplevde besöket hos den läkare som skrev receptet och hur upplevelsen påverkade beslutet att inte hämta ut sina läkemedel.

Det är så många gånger jag läser påståenden utan att det verkar finnas en ordentlig analys av resultatet. Många gånger verkar det även som att det saknas en ordentlig analys av varför man ställer en viss fråga och vad vill man uppnå? Är syftet att få fler att köpa läkemedel eller är syftet att införa förbättringsåtgärder för patienten?