Många avstår från läkemedel

Apoteket AB har gjort en undersökning som visar att var tredje person känner oro för att ta läkemedel och att många valt att inte ta sin medicin.

Ewa Fernvall, varumärkesdirektör för Apoteket, säger att det är oroväckande att så många känner oro för sina läkemedel.

Samtidigt finns misstankar om att läkemedelsindustrin påverkade WHO:s expertpanel så att svininfluensas blåstes upp och utmålades som en pandemi. För Sveriges del kostade det ungefär 1 400 miljoner.

Apoteksmonopolet har avreglerats och att det går att köpa receptfria läkemedel i vanliga affärer eller i en av flera nyöppnade privata apotek.

Socialministerna anser att avregleringen är bra då vi har ätit på tok för lite läkemedel tidigare.

En orsak till den tveksamma inställningen till läkemedel är att läkemedel har klassats ned till vilken vara som helst. Om man då ser läkemedel som vilken vara som helst är det lättare att välja att avstå från läkemedel för på så sätt sparar man ju även in pengar!

Om man inte kan lita på WHO, hur ska man då kunna lita på förskrivare?

Det jag skulle vilja veta i denna undersökning är åldersspannet på de utfrågade. Jag undrar även vilken typ av läkemedel det var som man avstod ifrån. Avstod man från alla läkemedel på receptet eller bara en eller två. Om man avstod från några av de receptbelagda läkemedlen, hur gjorde man i så fall urvalet?

Vilka krämpor sökte dessa personer för? Vilken diagnos ställde läkaren och vilken information gavs om behovet att använda läkemedlet. Även distrikssjuksköterskor har förskrivningsrätt, var några av läkemedlen utskrivna av andra än läkare?

Den viktigaste frågan är hur de utfrågade upplevde besöket hos den läkare som skrev receptet och hur upplevelsen påverkade beslutet att inte hämta ut sina läkemedel.

Det är så många gånger jag läser påståenden utan att det verkar finnas en ordentlig analys av resultatet. Många gånger verkar det även som att det saknas en ordentlig analys av varför man ställer en viss fråga och vad vill man uppnå? Är syftet att få fler att köpa läkemedel eller är syftet att införa förbättringsåtgärder för patienten?

Folkhälsa och stadsplanering

Gunvor G Eriksson rekommenderade läsning av Utjämna hälsoskillnaderna inom en generation. Det är en kommision som tillsattes för 4 år sedan av dåvarande genraldirektören för WHO, Lee Jong-Wook. Syftet är att med en bred ansats minska de globala hälsoskillnaderna.

Där står bland annat att alla delar av samhällsstyrningen och samhällsekonomin har möjlighet att påverka hälsa och jämlikhet i hälsa. Regeringen kan således välja om man vill förbättra eller försämra hälsan. Kommissionen tar upp stadsplanering som ett exempel. En stadsplanering som leder till utspridda bostadsområden med få billig bostäder, bristande lokal service och oregelbunden dyr kollektivtrafik är det val man ska göra om man vill försämra folkhälsan.

Ser även att man i Borås kommun har folkhälsa och samhällsplanering som tema på sin sommarakademi. Syftet är, säger Folkhälsosamordnaren Susanne Carlsson, att samhällsplanering styr en hel stads utveckling och invånarnas välbefinnande under en lång tid.

Det är viktigt att man arbetar långsiktigt med folkhälsan. Det är inte bra långsiktighet som behövs utan även en samordning, både horisontellt som vertikalt.

Vi behöver även inse att folkhälsa inte bara är en fråga för häslo- och sjukvården utan en fråga för i princip alla instanser där politiska beslut fattas. De polititska besluten behöver föregås av en konsekvensanalys över hur beslutet bidrar till en jämlik hälsa som i sin tur är en förutsättning för folkhälsan.