Våld i nära relationer - motion i landstingsfullmäktige

Igår var det internationella dagen för våld mot kvinnor. FN:s generalförsamling slog fast att ”våld mot kvinnor hindrar dem att uppnå jämställdhet i samhället i juridisk, social, politisk och ekonomisk mening”.http://www.blogger.com/img/blank.gif

Tyvärr visar det sig att våld mot kvinnor inte har minskat utan ökat. Ser vi på statistik från Brottsförebyggande rådet såhttp://www.blogger.com/img/blank.gif har antalet anmälda brott när det gäller misshandel av kvinna ökat med 47% från 2000.

När det gäller anmälda fall om grov kvinnofridskränkning har de ökat med 118% och anmälningar som rör olaga ho mot kvinnor över 18 år har ökat med 31% för samma tidsperiod.

Socialstyrelsen säger; ”Våld i nära relationer drabbar framför allt kvinnor och våldsutövaren är oftast en man. Trots likabehandlingsprincipen och att även män utsätts för våld fokuserar både socialtjänstlagen och samhällets satsningar på våldsutsatta kvinnor. Att lyfta fram just kvinnorna är motiverat av syftet att ge skydd åt offer för könsrelaterat våld".

Mot bakgrund av detta har vår gruppledare, Catarina Engström, lämnat in en motion om vårdprogram för våld mot kvinnor i nära relationer för landstinget i Östergötland. Denna motion debatterades i landstingsfullmäktige förra onsdagen. Tanken med motionen är ett vårdprogram för alla landstingets verksamheter och inte som idag bara på akuten och kvinnokliniken.

Förslag till beslut var att motionen skulle anses besvarad då ett vårdprogram redan finns. Skillnaden är att miljöpartiet vill höja ambitionsnivån och ge all personal i vården kompetens och våga fråga om eventuell förekomst om våld i nära relationer.

Efter Catarina Engströms anförande startade en debatt som slutade med att alliansen insåg att motionen höll på att gå igenom. För att förhindra detta ändrade man åsikt och yrkade för återremiss. Detta innebär att motionen kommer åter att behandlas och det ska bli spännande att se hur motionen kommer att behandlas i sin come back på landstingsfullmäktige.

HBT-certifiering

Idag om två veckor ska min motion om hbt-certifiering upp till beslut i landstingsfullmäktige.

Motion om ökad HBT – kompetens för anställda inom barn- och ungdomsklinikerna i Landstinget i Östergötland.

Mål 3 för Statens Folkhälsoinstitut är barn och ungas uppväxtvillkor. Förhållanden under barn- och ungdomsåren har stor betydelse för både den psykiska som fysiska hälsan.

I befolkningen som helhet är psykiska besvär en av de största orsakerna till ohälsa. I olika undersökningar har det visat sig att personer med annan sexuell läggning än den heterosexuella har sämre hälsa än heterosexuella, och att detta står sig genom hela livet.

Att bryta normer kan leda till risker för utsatthet i den egna familjen, i skolan eller i föreningslivet. Att som ung behöva möta denna utsatthet kan leda till ohälsa.

RFSL Ungdoms studie Effekter av heteronormen från 2009 har 32 % av de utfrågade ungdomarna uppgett att de avstått från att gå ut någon gång med anledning av sin sexualitet eller könsidentitet. Många hbt-ungdomar mår bra, men andelen ungdomar som möter ifrågasättanden, kränkningar och våld – i hemmet, på gatan, i skolan och på andra platser i samhället – är betydligt högre än bland andra ungdomar. T ex har var femte homo- eller bisexuell ungdom har blivit slagen i hemmet av en vuxen. Det är dubbelt så många som andra ungdomar.

Den statliga myndigheten Ungdomsstyrelsens utredning Hon, hen, han från år 2010 visar på en försämrad hälsa för homosexuella, bisexuella samt transpersoner. Utredningen pekar på tre utvecklingsområden: mötesplatser, myndigheters kompetens och ökad kunskap och satsningar i skolan.

Miljöpartiet de Gröna vill ha ett samhälle där alla känner sig lika välkomna oavsett sexualitet, könsidentitet eller könsuttryck. Heteronormen leder till en oacceptabel diskriminering och uteslutning av människor som inte kan identifiera sig i den.

Sedan 2008 erbjuder RFSL vårdrelaterade arbetsplatser en hbt-certifieringsutbildning. Syftet med utbildningen är att öka hbt-personers tillgång till god vård. Tyngdpunkten i certifieringen är en förståelse för hur den heteronormativa grunden i vårt samhälle påverkar hbt-personers levnadsvillkor och hur den påverkar hbt-gruppen ur ett hälsoperspektiv.

Det tar i genomsnitt 6-8 månader att införa processen. Certifieringen gäller för två och kan sedan förnyas. All personal genomgår en utbildning i fyra steg under ledning av RFSL:s utbildare.

Landstingsfullmäktige föreslås besluta

att all personal vid barn- och ungdoms klinikerna i Landstinget i Östergötland som möter ungdomar ska genomgå RFSL:s hbt-certifiering.

Underskott i landstinget

I gårdagens NT kunde vi läsa att landstinget i Östergötlands underskott beräknas hamna på minus 173 miljoner. Landstingsstyrelsens ordförande Marie Morell (M) säger att: ”arbetet med kostnadsreducerande åtgärder måste fortsätta på alla nivåer. Den långsiktiga strateginhttp://www.blogger.com/img/blank.gif att nå ett nollresultat 2012 ligger fast”.

Det bör även nämnas att det redan finns ett beslut i landstingsfullmäktige att godkänna ett underskott på 115 miljoner kronor för verksamheterna. Det godkända underskotten var inget vi i Miljöpartiet ställde oss bakom.

Förklaringarna är att förbättringarna har tagit längre tid än förväntat och att kostnadsutvecklingen är för hög. Man pekar även på kostnaderna för läkemedel samt för att förbättra tillgängligheten ökat.

Man har således redan, från den styrande minoriteten, godkänt ett underskott på 115 miljoner kronor. Problemen med underskott var väl kända tidigare. Det var redan när beslutet togs i fullmäktige som en ansvarsfull politik skulle ha påbörjats.

Frågan är dock vad den styrande minoriteten egentligen vill med landstinget i Östergötland? I Norrköping ser vi hur den offentligt drivna primärvården eroderas bort. Hur länge ska den tillåtas erodera eller är svaret att den ska tillåtas erodera tills vi inte har någon offentligt driven primärvård kvar?

För att vara tydlig är vi i miljöparitet inte emot vårdval. Vi vill se fler olika typer av driftsformer, även kooperativ och stiftelser, för att öka valfriheten. Men som det är idag innebär en ”ökad valfrihet” en ökad valmöjlighet för privata företag att offentligt finansiera sin verksamhet.

Hur mycket har vårdvalet och upphandlingarna egentligen kostat?

Den styrande minoriteten pekar även på ökade kostnader för läkemedel. Många gånger beskrivs de ökade läkemedelskostnaderna i negativa termer och att dessa påverkar finansieringen i hög grad negativt. Men är det rätt att lyfta fram ökade läkemedelskostnader i diskussioner om underskott utan att samtidigt diskutera det värde som en ny form av behandling medför? I dag förs inte dessa diskussioner i landstinget på politisk nivå. Det innebär att det ligger ett antagande underförstått att de ökade läkemedelskostnaderna är till nytta och skapar ett ökat värde. Men vet vi det egentligen om vi inte vågar ta diskussionerna?

Har verksamheterna över huvudtaget ekonomiska möjligheter att få sin budget i balans eller är det snarare så att mer resurser behöver tillföras via en höjd skatt? Vad ska den offentliga vården erbjuda medborgarna och vad ska medborgarna betala själva? Dessa frågor behöver vi diskutera öppet med varandra för den väg vi går på just nu har bara ett slut, rakt ut över ruinens brant.

Regionalt utvecklingsprogram

Har läst regionalt utvecklingsprogram (RUP) för första gången och har många tankar och funderingar kring innehållet i denna viljeriktning.

I utvecklingsprogrammet står bl a att ”Avsikten med ett regionalt utvecklingsprogram är att ange strategier för en eftersträvansvärd samhällsutveckling utifrån de förutsättningar som råder i regionen”.

Av alla orter som nämns i RUP nämns Linköping 10 gånger, Norrköping 10 gånger och Stockholm 3 gånger. Övriga orter i Östergötland 0 gånger förutom vid en karta på två olika sidor.

RUP är koncentrerad till områdets 2 största orter och är det denna utveckling som är eftersträvansvärd? Är utvecklingen mot enbart arbetsmarknadsområden eftersträvansvärd? Är utvecklingen mot Stockholm eftersträvansvärd?

Var är landsorten? Hur ska en utveckling garanteras även för dessa områden? Handlar inte det hela om hur man ser på landsbygden kontra staden? Vad är det för utveckling vi vill ha på staden och landet? Är det hållbart att vi bara bor i staden? Är det hållbart att ha serva en landsbygd och vad ska ingå i den servicen?

Vad är det egentligen vi vill utveckla? Är det människan som en arbetande människa eller är det människan som en social varelse? Hur kan man utveckla ekologin och sambandet mellan ekologin och människan?

Vidare står det att ”Den betydelse som RUP har för den regionala utvecklingen avgörs i praktiken främst av den betydelse som kommunerna och Landstinget på frivillig basis tillskriver ett regionalt utvecklingsprogram, samt i vilken utsträckning det understöds av statliga organ, det privata näringslivet och andra aktörer”.

Hur har det sett ut historiskt sett? Vilka använder sig av RUP i sina program och beslut? Hur stor tyngd har den egentligen? Blir detta till slut en pseudodiskussion som inte får någon större betydelse i verkligheten?