Underskott i landstinget

I gårdagens NT kunde vi läsa att landstinget i Östergötlands underskott beräknas hamna på minus 173 miljoner. Landstingsstyrelsens ordförande Marie Morell (M) säger att: ”arbetet med kostnadsreducerande åtgärder måste fortsätta på alla nivåer. Den långsiktiga strateginhttp://www.blogger.com/img/blank.gif att nå ett nollresultat 2012 ligger fast”.

Det bör även nämnas att det redan finns ett beslut i landstingsfullmäktige att godkänna ett underskott på 115 miljoner kronor för verksamheterna. Det godkända underskotten var inget vi i Miljöpartiet ställde oss bakom.

Förklaringarna är att förbättringarna har tagit längre tid än förväntat och att kostnadsutvecklingen är för hög. Man pekar även på kostnaderna för läkemedel samt för att förbättra tillgängligheten ökat.

Man har således redan, från den styrande minoriteten, godkänt ett underskott på 115 miljoner kronor. Problemen med underskott var väl kända tidigare. Det var redan när beslutet togs i fullmäktige som en ansvarsfull politik skulle ha påbörjats.

Frågan är dock vad den styrande minoriteten egentligen vill med landstinget i Östergötland? I Norrköping ser vi hur den offentligt drivna primärvården eroderas bort. Hur länge ska den tillåtas erodera eller är svaret att den ska tillåtas erodera tills vi inte har någon offentligt driven primärvård kvar?

För att vara tydlig är vi i miljöparitet inte emot vårdval. Vi vill se fler olika typer av driftsformer, även kooperativ och stiftelser, för att öka valfriheten. Men som det är idag innebär en ”ökad valfrihet” en ökad valmöjlighet för privata företag att offentligt finansiera sin verksamhet.

Hur mycket har vårdvalet och upphandlingarna egentligen kostat?

Den styrande minoriteten pekar även på ökade kostnader för läkemedel. Många gånger beskrivs de ökade läkemedelskostnaderna i negativa termer och att dessa påverkar finansieringen i hög grad negativt. Men är det rätt att lyfta fram ökade läkemedelskostnader i diskussioner om underskott utan att samtidigt diskutera det värde som en ny form av behandling medför? I dag förs inte dessa diskussioner i landstinget på politisk nivå. Det innebär att det ligger ett antagande underförstått att de ökade läkemedelskostnaderna är till nytta och skapar ett ökat värde. Men vet vi det egentligen om vi inte vågar ta diskussionerna?

Har verksamheterna över huvudtaget ekonomiska möjligheter att få sin budget i balans eller är det snarare så att mer resurser behöver tillföras via en höjd skatt? Vad ska den offentliga vården erbjuda medborgarna och vad ska medborgarna betala själva? Dessa frågor behöver vi diskutera öppet med varandra för den väg vi går på just nu har bara ett slut, rakt ut över ruinens brant.

Regionalt utvecklingsprogram

Har läst regionalt utvecklingsprogram (RUP) för första gången och har många tankar och funderingar kring innehållet i denna viljeriktning.

I utvecklingsprogrammet står bl a att ”Avsikten med ett regionalt utvecklingsprogram är att ange strategier för en eftersträvansvärd samhällsutveckling utifrån de förutsättningar som råder i regionen”.

Av alla orter som nämns i RUP nämns Linköping 10 gånger, Norrköping 10 gånger och Stockholm 3 gånger. Övriga orter i Östergötland 0 gånger förutom vid en karta på två olika sidor.

RUP är koncentrerad till områdets 2 största orter och är det denna utveckling som är eftersträvansvärd? Är utvecklingen mot enbart arbetsmarknadsområden eftersträvansvärd? Är utvecklingen mot Stockholm eftersträvansvärd?

Var är landsorten? Hur ska en utveckling garanteras även för dessa områden? Handlar inte det hela om hur man ser på landsbygden kontra staden? Vad är det för utveckling vi vill ha på staden och landet? Är det hållbart att vi bara bor i staden? Är det hållbart att ha serva en landsbygd och vad ska ingå i den servicen?

Vad är det egentligen vi vill utveckla? Är det människan som en arbetande människa eller är det människan som en social varelse? Hur kan man utveckla ekologin och sambandet mellan ekologin och människan?

Vidare står det att ”Den betydelse som RUP har för den regionala utvecklingen avgörs i praktiken främst av den betydelse som kommunerna och Landstinget på frivillig basis tillskriver ett regionalt utvecklingsprogram, samt i vilken utsträckning det understöds av statliga organ, det privata näringslivet och andra aktörer”.

Hur har det sett ut historiskt sett? Vilka använder sig av RUP i sina program och beslut? Hur stor tyngd har den egentligen? Blir detta till slut en pseudodiskussion som inte får någon större betydelse i verkligheten?

Tema kollektivtrafik

http://www.blogger.com/img/blank.gif
Denna vecka har mycket handlat om kollektivtrafik. Just nu pågår den europeiska trafikantveckan som är en upplysningskampanj. Syftet är att motivera personer att ställa undan bilen och istället cykla, gå och åka kollektivtrafik så långt http://www.blogger.com/img/blank.gifdet går. I år fokuserar trafikantveckan på miljöanpassade alternativ till den fossilbränsledrivna bilen.

I Norrköping uppmärksammas trafikantveckan på olika sätt bl a genom att idag göra Prästgatan bilfri och istället för bilar på gatan kommer handlarna ta deras plats för denna dag.

I veckan höll Spira ett seminarium med Karolina Isaksson, forskare och filosofie doktor på VTI. Karolina Isaksson föreläste om hennes forskning och ämnet för dagen var: Transportpolitiska prioriteringar – hur påverkar det mitt vardagsliv?

Studien byggde på intervjuer av fokusgrupper i Vadstena, Åtvidaberg och Ljura i Norrköping. Slutsatserna från studien var att; de lokala transporterna på små orter urholkas när man satsar på de större transporterna, även om många lever mobila liv är den lokala tillgängligheten viktigt samt att alla lever inte rörliga liv och alla önskar det inte heller.

I veckan var det ett extrainsatt landstingsfullmäktige för att fatta beslut om skatteväxling för regional trafik mellan Landstinget i Östergötland och kommunerna i Östergötland. Bakgrunden är ett tidigare fattat beslut att landstinget från och med den 1/1 2012 blir kollektivtrafikmyndighet för all allmän regional kollektivtrafik inom länet och den länsöverskridande trafiken. Det innebär att landstinget övertar kommunernas kostnadsansvar för de inomkommunala trafiken och en skatteväxling görs mellan kommun och landsting.

I handlingarna i landstingsfullmäktige fanns även Regionalt utvecklingsprogram som är ute på remiss. Även här handlar mycket om kollektivtrafik med fokus på pendlingstrafik. Mer om detta program längre fram.

För att få människor att använda kollektivtrafik är faktorer som användbarhet och kunskap om kollektivtrafiken av stor betydelse men även restid. Det är nödvändigt att inte bara en gata som Prästgatan blev bilfri utan att en hel fil i Norrköping blev bilfri och att den filen bara trafikerades av kollektivtrafik. Som det är idag tillbringar man mindre tid på bussen mellan Norrköping och Linköping och mer tid på samma buss i Norrköpings innerstad. Med en bussfil förkortas restiden avsevärt.

I samband med frågan om regionförstoring, regionalt utvecklingsprogram och fokus på pendlingstrafik och arbetsmarknadsregioner får man inte glömma bort att det även finns förlorare. Detta skapar frågor som; hur blir även förlorarna vinnare?, Vad ska ingå i servicen på den lilla orten? Och hur skapar man en jämlik kollektivtrafik i Östergötland?

I valfrihetens förlovade land

De borgerliga partierna började för ungefär 20 år sedan dela in välfärdssektorn i två delar, en ond och en god. För alla gällde det att, i valfrihetens namn, välja det rätta. På den onda sidan representeras av den offentligt finansierade välfärden och den goda av de privata alternativen.

De privata alternativen innebär en sund konkurrens, minskad byråkrati, effektivitet, stärkt kvalitet och ökad valfrihet. Allt som den offentligt finansierade sektorn inte är.

I dag skriver Dagens Nyheter om en forskarrapport som beskriver följderna av denna dualistiska syn. I hur hög grad har det blivit en sund konkurrens, minskad byråkrat, ökad effektivitet, stärkt kvalitet och ökad valfrihet?

Forskarrapportens slutsats är att det råder ”anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrens i välfärdssektorn. Utifrån befintliga studier kan vi inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna om att ökad konkurrens skulle leda till förbättringar av välfärden har infriats”.

Det enda som har ökat kan väl i och för sig vara valfriheten. Men kan alla välja, kan alla förstå vad man ska välja och hur ger man möjligheter för alla medborgare att göra val?

Forskarna bakom rapporten kommer nu att träffa ledande företrädare för kommuner, landsting och privata aktörer med välfärdsforskare för att förbättra beslutsunderlaget för den fortsatta välfärdspolitiken. Ser fram emot denna rapport.