Frågor till Vrinnevilistan från Berit Malmqvist

Berit Malmqvist ställer en del frågor till Vrinnevilistan i Folkbladet;

Sjukhuset är kvar men vad är det fyllt med?
-Alldeles för få hjärtspecialister, i Linköping är de nästan tio gånger fler.
-Alldeles för få vårdplatser, hälften av de US har.
-Vart tog äldrevården vägen?
-Vart tog rehabilitering efter stroke vägen?
-Var finns infektionsplatserna?
-Vad hände med psykiatrin?
-Vad hände med kravet på ett fullvärdigt Vrinnevisjukhus som Vrinnevilistan stred för tidigare?
-Vart tog striden vägen?
-Är det sant att makten korrumperar?

Frågorna är berättigade och jag kan bara hoppas att Berit Malmqvist får svar på sina frågor. Men lika tyst som Vrinnevilistan har varit tidgare, lika tyst lär det vara nu.

När det gäller psykiatrin kan jag svara att, från och med den 1 januari 2011, började det nya avtalet med Capio att gälla. Personer i behov av psykiatri ska nu kunna välja mellan den landstingsdrivna vården eller det privata alternativet. Det har visat sig att de flesta har valt att stanna i den landstingsdrivna vården.

Syftet var att öka valfriheten och tillgängligheten för denna patientkategori. Nu när man har valt att stanna i landstinget visar det sig att man har valt ”fel”. Tanken är nu att personal ska försöka få dessa patienter att välja ”rätt”. I detta fall det privata alternativet. Man är för valfrihet så länge man väljer vad som anses ”rätt”.

Samtidigt kostar denna valfrihet pengar för landstinget. Landstinget betalar pengar till Capio för vård som man i grund och botten inte får utförd. Vem är det då som utför vården? Det är landstinget som samtidigt har fått sina resurser nedskurna. Så inom den landstingsdrivna psykiatriska vården ska man nu göra mer men med mindre resurser.

Den styrande minoritetens svar på många av vårdens utmaningar är effektiviseringar. Det går att effektivisera vården i vissa hänseenden men det är ingen lösning som gäller i alla situationer. Hälso- och sjukvården utförs av människor som behandlar, omvårdar och hjälper människor i behov av vård. Effektiviseringen i en personalintensiv verksamhet har sina ramar och jag anser att vi många gånger har nått dessa ramar i flera av landstingets verksamheter.

Dags att införa en folkhälsolinje?

Under den första dagen på Almedalsveckan satte Miljöpartiet fingret på ett växande problem: den ökande gruppen ”unga utanför”. Gruppen ”unga utanför” har varken ett arbete eller studerar.

Statens folkhälsoinstitut visar i sin rapport ”Barn och ungas hälsa” att den psykiska ohälsan har ökat markant i ungdomsgruppen. Ungdomar som behöver vård på grund av självskadande beteende och depressioner ökat. En trend som man inte ser i gruppen under 15 år.

Ungefär en av tio elever slutar grundskolan utan att vara behöriga till gymnasiet. Många som slutar gymnasiet saknar behörighet till högskola. ”Det behövs åtgärder som är inriktade på att fler elever ska klara grundskolan och gymnasiet, samt på att unga lättare ska komma in på arbetsmarknaden” säger Sven Bremberg i rapporten.

Den ekonomiska förutsättningen för ensamstående föräldrar och ensamboende i åldern 20-29 år har försämrats. För barnens skull behöver ensamstående föräldrars ekonomi förbättras.

Hälsa grundläggs tidigt och en tidig försämrad hälsa tenderar att fortsätta även i vuxen ålder. Vi har alla ett ansvar att vända denna oroande trend. Fler beslut, om inte alla, borde fattas utifrån hälsokonsekvensbedömningar. Det som kanske kostar mycket idag kan vara en smart investering för framtiden.

Om cirka 10 år kommer 40-talisterna nå den vårdkrävande åldern +85, 60-talisterna kommer att gå i pension och gruppen i arbete ökar endast lite. Vår efterfrågan av, högre kvalitetskrav på och växande behov av välfärdstjänster kommer att bli mer omfattande och kosta mer än vad som kan finansieras med dagens skatter och avgifter. För att över huvudtaget ha råd med välfärdssamhället i framtiden måste vi börja att investera idag.

Det finns inte en enda lösning på den framtida finansieringen men en av det för mig viktigaste åtgärderna är att stärka satsningarna på en ökad folkhälsa. För det har vi alla ett gemensamt ansvar. För att kunna fatta välgrundade beslut måste de bedömas utifrån hälsokonsekvenser. Det är då vi kan få en vägledning på var och hur vi ska satsa våra pengar för framtiden.

Dagkirurgi i Finspång

I går beslutade landstingsstyrelsen att behålla dagkirurgin i Finspång. Rättare sagt så beslutade den styrande minoriteten att behålla dagkirurgin medan vi i MP tillsammans med S och V inte deltog i omröstningen.


Man kan tycka att det var ett något märkligt ställningstagande av oss i oppositionen men det har sin förklaring som jag nu ska försöka ge er.


I underlaget för beslut fanns olika scenarior, ett var att behålla dagkirurgin i Finspång och ett var att flytta dagkirurgin till Vrinnevisjukhuset. Underlaget lämnade dock många frågor obesvarade. Frågor såsom; hur är hållbarheten i detta förslag? Hur kommer situationen se ut för utvecklingen av dagkirurgin om 5, 10 respektive 15 år?, Hur ser sjukhusorganisationen ut i en framtida region? I underlaget får vi information om att en del verksamhetsföreträdare önskar att utreda kapaciteten för dagkirurgin i länet först innan beslut tas. En sådan kapacitetsanalys har inte gjorts.


Som ledamot i landstingsstyrelsen har man ett ansvar. Det är svårt att fatta ett hållbart beslut om underlaget inte ger svar på de frågor man har.


Vi yrkade därför på återremiss på förslaget för vidare utredning och komplettering av dagkirurgins utveckling. De olika förslagen behöver belysas både i ett kortsiktigt och i ett långsiktigt perspektiv när det gäller ekonomi samt för- respektive nackdelar från ett verksamhets- och medborgarperspektiv. Den framtida dagkirurgiska verksamheten behöver även undersökas från ett regionperspektiv.


På grund av underlaget var det svårt att avgöra vilket av alternativen behålla: dagkirurgin i Finspång eller flytta den till Vrinnevi som är det mest hållbara ekonomiska alternativet.


Jag vill vara väldigt tydliga med att vi inte har tagit ställning till om dagkirurgin ska vara kvar eller flytta. Den enda ställning vi har tagit är att om man vill ta sitt ansvar på allvar och fatta kloka beslut för östgötar och blivande regionmedborgare behöver vi ordentliga underlag.

Vad fick vi för 20 miljoner?

Det privata vårdföretaget Capio driver sedan årsskiftet en stor del av den öppna psykatriska vården för vuxna i Linköping och Norrköping.

Den borgerliga majoriteten i landstinget, som styr tillsammans med Vrinnevilistan, ville med Capios inträde erbjuda en valfrihet för de psykiskt sjuka där det också finns privata alternativ till den landstingsdrivna vården.
Men efter fem månader visar det sig att nästan ingen av de psykiskt sjuka vill ha den nya aktören Capio som vårdgivare
Landstinget har upphandlat psykiatrisk vård från Capio för närmare 20 miljoner kronor. Men som läget är nu används inte den kapacitet som handlats upp.
Bara i Norrköping är det flera hundra patienter, varav ett 70-tal med tung diagnostik, som väljer bort det privata alternativet och i stället vill vara kvar i landstingets vård.

Texten är hämtad i sin helhet från Östnytts hemsida där man även kan se nyhetsinslaget. Gav upp att skriva en egen text efter flera försök för jag tenderade att skriva i vredesmod. Ilskan beror på att landstinget har satsat stora summor pengar på en misslyckad "valfrihet". Det här är pengar som skulle kunna ha använts till dem som verkligen behöver det, alltså patienterna istället för de privata företagen.