Dagkirurgi i Finspång

I går beslutade landstingsstyrelsen att behålla dagkirurgin i Finspång. Rättare sagt så beslutade den styrande minoriteten att behålla dagkirurgin medan vi i MP tillsammans med S och V inte deltog i omröstningen.


Man kan tycka att det var ett något märkligt ställningstagande av oss i oppositionen men det har sin förklaring som jag nu ska försöka ge er.


I underlaget för beslut fanns olika scenarior, ett var att behålla dagkirurgin i Finspång och ett var att flytta dagkirurgin till Vrinnevisjukhuset. Underlaget lämnade dock många frågor obesvarade. Frågor såsom; hur är hållbarheten i detta förslag? Hur kommer situationen se ut för utvecklingen av dagkirurgin om 5, 10 respektive 15 år?, Hur ser sjukhusorganisationen ut i en framtida region? I underlaget får vi information om att en del verksamhetsföreträdare önskar att utreda kapaciteten för dagkirurgin i länet först innan beslut tas. En sådan kapacitetsanalys har inte gjorts.


Som ledamot i landstingsstyrelsen har man ett ansvar. Det är svårt att fatta ett hållbart beslut om underlaget inte ger svar på de frågor man har.


Vi yrkade därför på återremiss på förslaget för vidare utredning och komplettering av dagkirurgins utveckling. De olika förslagen behöver belysas både i ett kortsiktigt och i ett långsiktigt perspektiv när det gäller ekonomi samt för- respektive nackdelar från ett verksamhets- och medborgarperspektiv. Den framtida dagkirurgiska verksamheten behöver även undersökas från ett regionperspektiv.


På grund av underlaget var det svårt att avgöra vilket av alternativen behålla: dagkirurgin i Finspång eller flytta den till Vrinnevi som är det mest hållbara ekonomiska alternativet.


Jag vill vara väldigt tydliga med att vi inte har tagit ställning till om dagkirurgin ska vara kvar eller flytta. Den enda ställning vi har tagit är att om man vill ta sitt ansvar på allvar och fatta kloka beslut för östgötar och blivande regionmedborgare behöver vi ordentliga underlag.

Vad fick vi för 20 miljoner?

Det privata vårdföretaget Capio driver sedan årsskiftet en stor del av den öppna psykatriska vården för vuxna i Linköping och Norrköping.

Den borgerliga majoriteten i landstinget, som styr tillsammans med Vrinnevilistan, ville med Capios inträde erbjuda en valfrihet för de psykiskt sjuka där det också finns privata alternativ till den landstingsdrivna vården.
Men efter fem månader visar det sig att nästan ingen av de psykiskt sjuka vill ha den nya aktören Capio som vårdgivare
Landstinget har upphandlat psykiatrisk vård från Capio för närmare 20 miljoner kronor. Men som läget är nu används inte den kapacitet som handlats upp.
Bara i Norrköping är det flera hundra patienter, varav ett 70-tal med tung diagnostik, som väljer bort det privata alternativet och i stället vill vara kvar i landstingets vård.

Texten är hämtad i sin helhet från Östnytts hemsida där man även kan se nyhetsinslaget. Gav upp att skriva en egen text efter flera försök för jag tenderade att skriva i vredesmod. Ilskan beror på att landstinget har satsat stora summor pengar på en misslyckad "valfrihet". Det här är pengar som skulle kunna ha använts till dem som verkligen behöver det, alltså patienterna istället för de privata företagen.

Prata med ungdomarna

Fryshuset har, under 3 år, besökt 120 kommuner och pratat med 7500 unga och vuxna som arbetar med unga. Oavsett om man bor i Norrland eller Skåne är grundproblemet, brist på kommunikation, det samma.

ohol Man är oroade för sitt eget, sina vänners och föräldrars drickande. 68% av de vuxna höll med om att alkoholen är ett stort problem. Ungdomar ser alltså alkoholen som ett större problem än vuxna och det kan ha flera orsaker, t ex att vuxna i grund och botten inte är närvarande när ungdomar dricker eller har kunskaper i hur lätt det är att få tag på alkohol. Men även om siffrorna skiljer sig mellan de unga och de vuxna är siffran 68% hög och alarmerande. För mig är det glädjande att Miljöpartiets kongress har sagt sitt tydliga nej till gårdsförsäljning. I Finland, där gårdsförsäljning finns, har man sett att alkoholkonsumtionen har ökat. Ett ökat bruk eller missbruk av alkohol är inget vi behöver.

Unga vill även ha bättre kontakt med vuxna. Man vill ha stöd och bekräftelse från vuxna samt, kanske lite förvånade, en ökad polisnärvaro. För mig innebär detta att dagens unga känner en stor otrygghet och vilsenhet i dagens samhälle. Ungdomarna menar även att vuxna pratar för mycket, lyssnar för lite och inte tar unga på allvar.

86% av de unga och vuxna anser att bristen på mötesplatser är ett väldigt stort problem. Ungdomsgrupperna säger att de mötesplatser som finns är skapade efter vad vuxna tror att eller tycker att unga ska ha och inte vad de unga vill ha. Har man inte en naturlig mötesplats skapas alternativa mötesplatser.

Idag är man många gånger en lyckad människa om man jobbar mycket, är ständigt nåbar och rusar mellan olika aktiviteter. Mellan sitt eget jobb, när man inte pratar i mobilen eller är uppkopplad och tar sig till sina egna aktiviteter skjutsar man barnen till sina aktiviteter. Men för vem skull gör man egentligen detta? Hur många föräldrar är delaktiga i sina barns fritidsaktiviteter? I Leksands softbollag har jag träffat två ”lagmammor”. De är aktiva i styrelsen, de tittar på matcherna, de skriver matchpotokoll, lagar mat till laget och känner tjejerna i laget. Jag önskar att fler mammor och pappor var som dessa kvinnor.

Att så många som 86% av de unga ser rasism som ett stort problem är en siffra som oroar mig då endast hälften av de vuxna ansåg att detta är ett problem. Vari består denna skillnad? Är vuxna mer toleranta eller finns det rasism som skiljer sig åt beroende på generation?

Vi behöver alla arbeta för att bygga broar mellan vuxna och ungdomar och börja med en aktivitet som många ha svårt för, nämligen att lyssna. Det borde inte vara så svårt då vi har två öron och en mun. Det är viktigt att vi faktiskt frågar de unga hur de mår och vad de behöver. Vi borde även ifrågasätta våra egna levnadsvanor och upphöra att tänka individualistiskt. Vi lever alla i ett samhälle och vi borde bli bättre på att ta ansvar och ha omsorg om varandra.

Det är redan i ung ålder som hälsan påverkas. Låt oss börja investera i framtiden och börja lyssna på varandra för en friskare befolkning och ett bättre samhälle.

Underkänt för landstingets miljöarbete

Insändare som publicerats i dagens Linköpings tidning.

Underkänt i landstingets miljöarbete

Ett systematiskt och genomtänkt miljöarbete borde vara en självklarhet för alla större verksamheter. Landstinget i Östergötland har goda ambitioner i form av en hel del bra mål och visioner, men det brister påtagligt i redovisning och uppföljning. Detta gör det svårt att bedöma hur det egentligen står till med miljöarbetet för länets största arbetsgivare.

För en tid sedan behandlades årsredovisningen, där en redovisning av miljön också ingår, i landstingsfullmäktige. En tydlig brist som också samtidigt är en slags alarmklocka är den låga svarsfrekvensen från de olika verksamhetsdelarna i landstinget. Endast 55% av verksamheten har valt att rapportera in sin följsamhet till uppställda mål och kvalitetsmått. Det är en brist eftersom det gör att hela miljöredovisning förlorar sitt värde som förmedlare av information om hur det står till, men är också alarmerande eftersom det säger något om hur lite politisk vikt de styrande partierna ger miljöfrågorna.

En annan väsentlig brist är att själva redovisningen i liten grad följer upp de väsentliga miljömålen, exempelvis att minska transporter, öka kollektivtrafikåkandet. I de fall de gör det saknas ofta skarpa och uppföljningsbara nyckelindikatorer. Istället handlar redovisningen om följsamheten till lågt ställda krav om att följa lagstiftning, exempelvis inom kemikaliehantering. Inte ens dessa krav lyckas man nå upp till på ett tillfredsställande vis.

Miljöpartiet vill se en väsentlig skärpning både vad gäller innehållet i landstinget miljöarbete och det sätt på vilket man följer upp vad man åstadkommit. Vi befinner oss i en tid där miljöfrågorna är verkliga ödesfrågor och där handlingskraft är avgörande för hur framtiden kommer att gestalta sig. Inte minst på klimatområdet måste ett genomgripande arbete ske, där MP menar att landstinget på sikt ska bli så kallat klimatneutralt. En första utgångspunkt för att kunna göra något är att vi får korrekt information om hur det står till i landstingets verksamheter. Det som görs idag är inte på långa vägar tillräckligt

Margareta Fransson(MP), ledamot landstingsstyrelsen
Catarina Engström(MP), gruppledare