Underskott i de sjukvårdande verksamhetern

I tisdags var det dags för möte i landstingsstyrelsen och jag lämnade mötet med en oro. Jag är orolig för att en del av de sjukvårdande verksamheterna går med underskott. Prognosen för 2012 visar på ett underskott på -90 miljoner medan det tillåtna underskottet är på –65 miljoner. Jag är orolig för att den styrande minoriteten verkar sakna handlingskraft. Jag är även orolig för att den styrande minoriteten inte gör samma bedömning av det allvarliga läget. På styrelsemötet fick vi se en lista med olika förslag på åtgärder från en av verksamheterna med planer på åtgärder för att nå godkänd budget. Det finns inget som säger att dessa åtgärder är tillräckliga för att hämta hem underskottet då det inte finns någon ekonomisk uträckning på hur mycket åtgärderna ger i krontal. Vi i oppositionen lämnade ett yrkande med ett uppdrag till landstingsdirektören att återkomma skyndsamt till landstingsstyrelsen med en analys över om verksamheterna är underfinansierade och en översyn av åtgärderna. På dessa yrkanden fick vi avslag. Landstingsstyrelsens ordförande delade inte vår oro utan vi kan vänta till halvårsrapporten. Vidare har hon inte fått någon signal från verksamheten att problemen med ekonomin är så pass allvarliga att hon har fått signaler från verksamheten att detta ska tas upp som ett särskilt ärende på politisk nivå. Jag blir då även orolig för vem det som bestämmer? Hur länge ska man vänta innan man vill visa handlingskraft? Hur länge ska man vänta innan det blir för sent?

Anförande angående miljöredovisningen i Landstinget i Östergötland

KLIMATET Vi har skapat en värld som inte är riktigt hållbar Vi plockar ungefär 1 och ½ jordklot varje år – det innebär att vi tar resurser från våra barn och barnbarn Vi lägger undan pengar för pensionsskulden för att inte belasta kommande generationer, samma tänk borde vi ha för vår jord med utgångspunkten att inte belasta kommande generationer. Min mamma är född 1936 och tillhör den sista generationen som föddes utan kemikalier i kroppen, men sen har hon samlat på sig kemikalier, jag föddes med ett antal kemikalier i kroppen och de som föds nu beräknar man har ungefär 200 olika kemikalier i kroppen. Spermiekvaliteten har sjunkit de sista 50 åren med 50%. Det går an för människan då vi kan gå till en fertilitetsklinik men det kan inte isbjörnen, vargen eller något annat djur heller för den delen. Inte långt härifrån ligger Östersjön som många beskriver som världens skitigaste innanhav. Enligt Naturvårdsverket kommer Sverige att missa 14 av 16 miljömål med dagens förutsättningar. Vi är den enda generationen som kan leva på detta sätt. Vi har även möjligheten att ändra situationen. Jag tänker nu gratulera till att landstinget i Östergötland är bästa landstinget i Miljöbilsdiagnosen 2011. Det här passar utmärkt med vårt politiska budskap om ett grönt landsting, sa Anita Jernberger (FP) Ett politiskt budskap om ett grönt landsting där uppföljningen av verksamheternas egenkontroll visar att endast 75% av verksamheterna uppfyllde de grundläggande kraven i miljöarbetet vilket ”är ett otillfredsställande resultat”. 75% kanske inte är så dåligt om man inte har läst fotnoten på sida 51 som informerar om att svarsfrekvensen endast är 50%. Ni får nu själva räkna ut det otillfredsställande resultatet. Detta förhållande är djupt problematiskt inte bara då det undergräver trovärdigheten i uppföljningen utan också för att det pekar på ett påtagligt minskat miljöengagemang i verksamheten. Det är nu andra gången jag läser en miljöredovisning där fakta konstateras utan möjligheter att dra i nödbromsen innan det är för sent. Och tro mig, vi har redan tappat några år. Frågan är väl bara av vem ska ansvaret utkrävas? Fakta som kan konstateras från miljöredovisning; att andelen avfall som återfinns fortsätter att minska, från 29% 2010 till 28% 2011. att målet att ha 4% lägre energianvändning 2012 i förhållande till 2008 inte tycks vara på väg att nås. att den positiva trenden med minskat antal utfasningsämnen är bruten. att antalet körda mil med egen bil i tjänsten fortsätter att öka, vilket går på tvärs emot målet att detta ska minska med 30%. att trots minskningen av läkemedelskassation är det långt kvart till det nuvarande målvärdet och fler åtgärder måste till för att komma åt problematiken. att det saknas kvantifierbara och därmed uppföljningsbara nyckeltal, vilket innebär att man inte vet om målet är uppfyllt eller inte Detta är inte ett budskap om ett grönt landsting!

Landstinget miljöredovining, en sorglig läsning

Enligt Naturvårdsverket kommer Sverige att missa 14 av 16 miljömål med de förutsättningar som finns idag. Miljösituationen går att påverka bara viljan finns.

Förra tisdagen var det dags för miljöredovisningen för 2011 i landstingsstyrelsen. Den styrande minoriteten i vårt landsting saknar både vilja och ambitioner när det gäller miljöarbetet. Presenterar här vår protokollsanteckning i sin helhet.

Ärende 3:2
Miljöredovisning 2011 – LiÖ 2012-670


Vi kan konstatera att som redovisning betraktad har förbättringar gjorts sedan föregående år. Samtidigt kvarstår att de flesta mål inte är kvantifierbara och att de som är det har långt kvar till sin uppfyllelse. Det är för oss uppenbart att miljöarbetet behöver en starkare styrning och ledning genom hela organisationen.


Svarsfrekvensen
Vi noterar att svarsfrekvensen i miljöuppföljningen fortsätter att sjunka från redan låga 65% 2009 till 55% 2010 och i år endast hälften, 50%. Detta förhållande är djupt problematiskt inte bara då det undergräver trovärdigheten i uppföljningen utan också för att det pekar på ett påtagligt minskat miljöengagemang i verksamheten.


Målen är inte uppföljningsbara
Vi är också kritiska till att det i många fall saknas en beskrivning av i vilken mån målen är uppfyllda. Det saknas kvantifierbara och därmed uppföljningsbara nyckeltal, vilket innebär att man inte vet om målet är uppfyllt eller inte. Som exempel kan nämna i vilken utsträckning alternativa mötesformer har använts, vilken kunskap som finns om läkemedels miljöpåverkan, eller på vilket sätt landstinget främjar kollektivtrafikåkande, cykling och gång till arbetet.


Avfallshantering
Vi noterar att andelen avfall som återfinns fortsätter att minska, från 29% 2010 till 28% 2011. Därmed får målvärdet 50% 2012 anses vara tämligen svårnått. Det är otillfredsställande att det är okänt för miljöredovisningen vad som orsakat att andelen avfall som återvinns totalt sett har minskat. Poängen med uppföljning är att man ska ha en möjlighet att åtgärda problem som upptäcks. Det är glädjande att andelen matavfall minskar, framförallt genom återvinning till Biogas på US och Vin och att planer finns för LiM.

Energi
Vi kan konstatera att målet att ha 4% lägre energianvändning 2012 i förhållande till 2008 inte tycks vara på väg att nås. Mycket arbete har gjorts, görs och planeras men det är uppenbarligen inte tillräckligt. Glädjande är de ambitioner och planer som finns vad gäller solvärme och vindkraft

Farliga ämnen
Vi noterar att den positiva trenden med minskat antal utfasningsämnen är bruten och att det nu istället är fråga om en ökning med 17%. Samtidigt minskar förekomsten av dessa ämnen i landstingets produkter något, från 26 till 24%. Fortfarande är det naturligtvis helt oacceptabelt höga förekomster och en intensifiering av arbetet med att minska både antalet utfasningsämnen och dess förekomst är synnerligen påkallat.

Livsmedel
Även om det på totalen verkar som att målet för ekologiska livsmedel kommer att nås för 2012 är det oroväckande att de stora köken på US och ViN inte har kommit längre. Naturbruksgymnasiets 4% är förstås inte imponerande.


Läkemedel
Vi noterar det positiva pågående arbetet att minska kassationen av läkemedel genom bland annat införandet av gemensamma läkemedelsförråd. Vi är dock kritiska till att utgångspunkterna för måluppfyllelsen ändras från tid till annan dels med avseende på omfattningen(sjukhus, verksamhet, slutenvård), dels med avseende på jämförelseår(2007, 2009).

Trots minskningen av läkemedelskassation är det långt kvart till det nuvarande målvärdet och fler åtgärder måste till för att komma åt problematiken. Inte minst måste kunskapen om läkemedelsförskrivningen öka i samverkan med kommunerna för att öka spårbarheten.

Transporter
Vi noterar att antalet körda mil med egen bil i tjänsten fortsätter att öka, vilket går på tvärs emot målet att detta ska minska med 30%. Det är glädjande att miljöbilsanvändningen fortsätter att öka, men för att nå målet 100% 2012 krävs ett än mer systematiskt och målinriktat arbete.

Kolumn av Barbro Hedvall

Har gått igenom högen med papper och urklipp som ska läsas när det finns luckor i livets schema. Några sådana luckor har jag haft under julen. Kan verkligen rekommendera läsning av en kolumn skriven av Barbro Hedvall med titeln "Carema är ordet för dagen".

Våld i nära relationer - motion i landstingsfullmäktige

Igår var det internationella dagen för våld mot kvinnor. FN:s generalförsamling slog fast att ”våld mot kvinnor hindrar dem att uppnå jämställdhet i samhället i juridisk, social, politisk och ekonomisk mening”.http://www.blogger.com/img/blank.gif

Tyvärr visar det sig att våld mot kvinnor inte har minskat utan ökat. Ser vi på statistik från Brottsförebyggande rådet såhttp://www.blogger.com/img/blank.gif har antalet anmälda brott när det gäller misshandel av kvinna ökat med 47% från 2000.

När det gäller anmälda fall om grov kvinnofridskränkning har de ökat med 118% och anmälningar som rör olaga ho mot kvinnor över 18 år har ökat med 31% för samma tidsperiod.

Socialstyrelsen säger; ”Våld i nära relationer drabbar framför allt kvinnor och våldsutövaren är oftast en man. Trots likabehandlingsprincipen och att även män utsätts för våld fokuserar både socialtjänstlagen och samhällets satsningar på våldsutsatta kvinnor. Att lyfta fram just kvinnorna är motiverat av syftet att ge skydd åt offer för könsrelaterat våld".

Mot bakgrund av detta har vår gruppledare, Catarina Engström, lämnat in en motion om vårdprogram för våld mot kvinnor i nära relationer för landstinget i Östergötland. Denna motion debatterades i landstingsfullmäktige förra onsdagen. Tanken med motionen är ett vårdprogram för alla landstingets verksamheter och inte som idag bara på akuten och kvinnokliniken.

Förslag till beslut var att motionen skulle anses besvarad då ett vårdprogram redan finns. Skillnaden är att miljöpartiet vill höja ambitionsnivån och ge all personal i vården kompetens och våga fråga om eventuell förekomst om våld i nära relationer.

Efter Catarina Engströms anförande startade en debatt som slutade med att alliansen insåg att motionen höll på att gå igenom. För att förhindra detta ändrade man åsikt och yrkade för återremiss. Detta innebär att motionen kommer åter att behandlas och det ska bli spännande att se hur motionen kommer att behandlas i sin come back på landstingsfullmäktige.

HBT-certifiering

Idag om två veckor ska min motion om hbt-certifiering upp till beslut i landstingsfullmäktige.

Motion om ökad HBT – kompetens för anställda inom barn- och ungdomsklinikerna i Landstinget i Östergötland.

Mål 3 för Statens Folkhälsoinstitut är barn och ungas uppväxtvillkor. Förhållanden under barn- och ungdomsåren har stor betydelse för både den psykiska som fysiska hälsan.

I befolkningen som helhet är psykiska besvär en av de största orsakerna till ohälsa. I olika undersökningar har det visat sig att personer med annan sexuell läggning än den heterosexuella har sämre hälsa än heterosexuella, och att detta står sig genom hela livet.

Att bryta normer kan leda till risker för utsatthet i den egna familjen, i skolan eller i föreningslivet. Att som ung behöva möta denna utsatthet kan leda till ohälsa.

RFSL Ungdoms studie Effekter av heteronormen från 2009 har 32 % av de utfrågade ungdomarna uppgett att de avstått från att gå ut någon gång med anledning av sin sexualitet eller könsidentitet. Många hbt-ungdomar mår bra, men andelen ungdomar som möter ifrågasättanden, kränkningar och våld – i hemmet, på gatan, i skolan och på andra platser i samhället – är betydligt högre än bland andra ungdomar. T ex har var femte homo- eller bisexuell ungdom har blivit slagen i hemmet av en vuxen. Det är dubbelt så många som andra ungdomar.

Den statliga myndigheten Ungdomsstyrelsens utredning Hon, hen, han från år 2010 visar på en försämrad hälsa för homosexuella, bisexuella samt transpersoner. Utredningen pekar på tre utvecklingsområden: mötesplatser, myndigheters kompetens och ökad kunskap och satsningar i skolan.

Miljöpartiet de Gröna vill ha ett samhälle där alla känner sig lika välkomna oavsett sexualitet, könsidentitet eller könsuttryck. Heteronormen leder till en oacceptabel diskriminering och uteslutning av människor som inte kan identifiera sig i den.

Sedan 2008 erbjuder RFSL vårdrelaterade arbetsplatser en hbt-certifieringsutbildning. Syftet med utbildningen är att öka hbt-personers tillgång till god vård. Tyngdpunkten i certifieringen är en förståelse för hur den heteronormativa grunden i vårt samhälle påverkar hbt-personers levnadsvillkor och hur den påverkar hbt-gruppen ur ett hälsoperspektiv.

Det tar i genomsnitt 6-8 månader att införa processen. Certifieringen gäller för två och kan sedan förnyas. All personal genomgår en utbildning i fyra steg under ledning av RFSL:s utbildare.

Landstingsfullmäktige föreslås besluta

att all personal vid barn- och ungdoms klinikerna i Landstinget i Östergötland som möter ungdomar ska genomgå RFSL:s hbt-certifiering.

Underskott i landstinget

I gårdagens NT kunde vi läsa att landstinget i Östergötlands underskott beräknas hamna på minus 173 miljoner. Landstingsstyrelsens ordförande Marie Morell (M) säger att: ”arbetet med kostnadsreducerande åtgärder måste fortsätta på alla nivåer. Den långsiktiga strateginhttp://www.blogger.com/img/blank.gif att nå ett nollresultat 2012 ligger fast”.

Det bör även nämnas att det redan finns ett beslut i landstingsfullmäktige att godkänna ett underskott på 115 miljoner kronor för verksamheterna. Det godkända underskotten var inget vi i Miljöpartiet ställde oss bakom.

Förklaringarna är att förbättringarna har tagit längre tid än förväntat och att kostnadsutvecklingen är för hög. Man pekar även på kostnaderna för läkemedel samt för att förbättra tillgängligheten ökat.

Man har således redan, från den styrande minoriteten, godkänt ett underskott på 115 miljoner kronor. Problemen med underskott var väl kända tidigare. Det var redan när beslutet togs i fullmäktige som en ansvarsfull politik skulle ha påbörjats.

Frågan är dock vad den styrande minoriteten egentligen vill med landstinget i Östergötland? I Norrköping ser vi hur den offentligt drivna primärvården eroderas bort. Hur länge ska den tillåtas erodera eller är svaret att den ska tillåtas erodera tills vi inte har någon offentligt driven primärvård kvar?

För att vara tydlig är vi i miljöparitet inte emot vårdval. Vi vill se fler olika typer av driftsformer, även kooperativ och stiftelser, för att öka valfriheten. Men som det är idag innebär en ”ökad valfrihet” en ökad valmöjlighet för privata företag att offentligt finansiera sin verksamhet.

Hur mycket har vårdvalet och upphandlingarna egentligen kostat?

Den styrande minoriteten pekar även på ökade kostnader för läkemedel. Många gånger beskrivs de ökade läkemedelskostnaderna i negativa termer och att dessa påverkar finansieringen i hög grad negativt. Men är det rätt att lyfta fram ökade läkemedelskostnader i diskussioner om underskott utan att samtidigt diskutera det värde som en ny form av behandling medför? I dag förs inte dessa diskussioner i landstinget på politisk nivå. Det innebär att det ligger ett antagande underförstått att de ökade läkemedelskostnaderna är till nytta och skapar ett ökat värde. Men vet vi det egentligen om vi inte vågar ta diskussionerna?

Har verksamheterna över huvudtaget ekonomiska möjligheter att få sin budget i balans eller är det snarare så att mer resurser behöver tillföras via en höjd skatt? Vad ska den offentliga vården erbjuda medborgarna och vad ska medborgarna betala själva? Dessa frågor behöver vi diskutera öppet med varandra för den väg vi går på just nu har bara ett slut, rakt ut över ruinens brant.

Regionalt utvecklingsprogram

Har läst regionalt utvecklingsprogram (RUP) för första gången och har många tankar och funderingar kring innehållet i denna viljeriktning.

I utvecklingsprogrammet står bl a att ”Avsikten med ett regionalt utvecklingsprogram är att ange strategier för en eftersträvansvärd samhällsutveckling utifrån de förutsättningar som råder i regionen”.

Av alla orter som nämns i RUP nämns Linköping 10 gånger, Norrköping 10 gånger och Stockholm 3 gånger. Övriga orter i Östergötland 0 gånger förutom vid en karta på två olika sidor.

RUP är koncentrerad till områdets 2 största orter och är det denna utveckling som är eftersträvansvärd? Är utvecklingen mot enbart arbetsmarknadsområden eftersträvansvärd? Är utvecklingen mot Stockholm eftersträvansvärd?

Var är landsorten? Hur ska en utveckling garanteras även för dessa områden? Handlar inte det hela om hur man ser på landsbygden kontra staden? Vad är det för utveckling vi vill ha på staden och landet? Är det hållbart att vi bara bor i staden? Är det hållbart att ha serva en landsbygd och vad ska ingå i den servicen?

Vad är det egentligen vi vill utveckla? Är det människan som en arbetande människa eller är det människan som en social varelse? Hur kan man utveckla ekologin och sambandet mellan ekologin och människan?

Vidare står det att ”Den betydelse som RUP har för den regionala utvecklingen avgörs i praktiken främst av den betydelse som kommunerna och Landstinget på frivillig basis tillskriver ett regionalt utvecklingsprogram, samt i vilken utsträckning det understöds av statliga organ, det privata näringslivet och andra aktörer”.

Hur har det sett ut historiskt sett? Vilka använder sig av RUP i sina program och beslut? Hur stor tyngd har den egentligen? Blir detta till slut en pseudodiskussion som inte får någon större betydelse i verkligheten?

Tema kollektivtrafik

http://www.blogger.com/img/blank.gif
Denna vecka har mycket handlat om kollektivtrafik. Just nu pågår den europeiska trafikantveckan som är en upplysningskampanj. Syftet är att motivera personer att ställa undan bilen och istället cykla, gå och åka kollektivtrafik så långt http://www.blogger.com/img/blank.gifdet går. I år fokuserar trafikantveckan på miljöanpassade alternativ till den fossilbränsledrivna bilen.

I Norrköping uppmärksammas trafikantveckan på olika sätt bl a genom att idag göra Prästgatan bilfri och istället för bilar på gatan kommer handlarna ta deras plats för denna dag.

I veckan höll Spira ett seminarium med Karolina Isaksson, forskare och filosofie doktor på VTI. Karolina Isaksson föreläste om hennes forskning och ämnet för dagen var: Transportpolitiska prioriteringar – hur påverkar det mitt vardagsliv?

Studien byggde på intervjuer av fokusgrupper i Vadstena, Åtvidaberg och Ljura i Norrköping. Slutsatserna från studien var att; de lokala transporterna på små orter urholkas när man satsar på de större transporterna, även om många lever mobila liv är den lokala tillgängligheten viktigt samt att alla lever inte rörliga liv och alla önskar det inte heller.

I veckan var det ett extrainsatt landstingsfullmäktige för att fatta beslut om skatteväxling för regional trafik mellan Landstinget i Östergötland och kommunerna i Östergötland. Bakgrunden är ett tidigare fattat beslut att landstinget från och med den 1/1 2012 blir kollektivtrafikmyndighet för all allmän regional kollektivtrafik inom länet och den länsöverskridande trafiken. Det innebär att landstinget övertar kommunernas kostnadsansvar för de inomkommunala trafiken och en skatteväxling görs mellan kommun och landsting.

I handlingarna i landstingsfullmäktige fanns även Regionalt utvecklingsprogram som är ute på remiss. Även här handlar mycket om kollektivtrafik med fokus på pendlingstrafik. Mer om detta program längre fram.

För att få människor att använda kollektivtrafik är faktorer som användbarhet och kunskap om kollektivtrafiken av stor betydelse men även restid. Det är nödvändigt att inte bara en gata som Prästgatan blev bilfri utan att en hel fil i Norrköping blev bilfri och att den filen bara trafikerades av kollektivtrafik. Som det är idag tillbringar man mindre tid på bussen mellan Norrköping och Linköping och mer tid på samma buss i Norrköpings innerstad. Med en bussfil förkortas restiden avsevärt.

I samband med frågan om regionförstoring, regionalt utvecklingsprogram och fokus på pendlingstrafik och arbetsmarknadsregioner får man inte glömma bort att det även finns förlorare. Detta skapar frågor som; hur blir även förlorarna vinnare?, Vad ska ingå i servicen på den lilla orten? Och hur skapar man en jämlik kollektivtrafik i Östergötland?

I valfrihetens förlovade land

De borgerliga partierna började för ungefär 20 år sedan dela in välfärdssektorn i två delar, en ond och en god. För alla gällde det att, i valfrihetens namn, välja det rätta. På den onda sidan representeras av den offentligt finansierade välfärden och den goda av de privata alternativen.

De privata alternativen innebär en sund konkurrens, minskad byråkrati, effektivitet, stärkt kvalitet och ökad valfrihet. Allt som den offentligt finansierade sektorn inte är.

I dag skriver Dagens Nyheter om en forskarrapport som beskriver följderna av denna dualistiska syn. I hur hög grad har det blivit en sund konkurrens, minskad byråkrat, ökad effektivitet, stärkt kvalitet och ökad valfrihet?

Forskarrapportens slutsats är att det råder ”anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrens i välfärdssektorn. Utifrån befintliga studier kan vi inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna om att ökad konkurrens skulle leda till förbättringar av välfärden har infriats”.

Det enda som har ökat kan väl i och för sig vara valfriheten. Men kan alla välja, kan alla förstå vad man ska välja och hur ger man möjligheter för alla medborgare att göra val?

Forskarna bakom rapporten kommer nu att träffa ledande företrädare för kommuner, landsting och privata aktörer med välfärdsforskare för att förbättra beslutsunderlaget för den fortsatta välfärdspolitiken. Ser fram emot denna rapport.

Frågor till Vrinnevilistan från Berit Malmqvist

Berit Malmqvist ställer en del frågor till Vrinnevilistan i Folkbladet;

Sjukhuset är kvar men vad är det fyllt med?
-Alldeles för få hjärtspecialister, i Linköping är de nästan tio gånger fler.
-Alldeles för få vårdplatser, hälften av de US har.
-Vart tog äldrevården vägen?
-Vart tog rehabilitering efter stroke vägen?
-Var finns infektionsplatserna?
-Vad hände med psykiatrin?
-Vad hände med kravet på ett fullvärdigt Vrinnevisjukhus som Vrinnevilistan stred för tidigare?
-Vart tog striden vägen?
-Är det sant att makten korrumperar?

Frågorna är berättigade och jag kan bara hoppas att Berit Malmqvist får svar på sina frågor. Men lika tyst som Vrinnevilistan har varit tidgare, lika tyst lär det vara nu.

När det gäller psykiatrin kan jag svara att, från och med den 1 januari 2011, började det nya avtalet med Capio att gälla. Personer i behov av psykiatri ska nu kunna välja mellan den landstingsdrivna vården eller det privata alternativet. Det har visat sig att de flesta har valt att stanna i den landstingsdrivna vården.

Syftet var att öka valfriheten och tillgängligheten för denna patientkategori. Nu när man har valt att stanna i landstinget visar det sig att man har valt ”fel”. Tanken är nu att personal ska försöka få dessa patienter att välja ”rätt”. I detta fall det privata alternativet. Man är för valfrihet så länge man väljer vad som anses ”rätt”.

Samtidigt kostar denna valfrihet pengar för landstinget. Landstinget betalar pengar till Capio för vård som man i grund och botten inte får utförd. Vem är det då som utför vården? Det är landstinget som samtidigt har fått sina resurser nedskurna. Så inom den landstingsdrivna psykiatriska vården ska man nu göra mer men med mindre resurser.

Den styrande minoritetens svar på många av vårdens utmaningar är effektiviseringar. Det går att effektivisera vården i vissa hänseenden men det är ingen lösning som gäller i alla situationer. Hälso- och sjukvården utförs av människor som behandlar, omvårdar och hjälper människor i behov av vård. Effektiviseringen i en personalintensiv verksamhet har sina ramar och jag anser att vi många gånger har nått dessa ramar i flera av landstingets verksamheter.

Dags att införa en folkhälsolinje?

Under den första dagen på Almedalsveckan satte Miljöpartiet fingret på ett växande problem: den ökande gruppen ”unga utanför”. Gruppen ”unga utanför” har varken ett arbete eller studerar.

Statens folkhälsoinstitut visar i sin rapport ”Barn och ungas hälsa” att den psykiska ohälsan har ökat markant i ungdomsgruppen. Ungdomar som behöver vård på grund av självskadande beteende och depressioner ökat. En trend som man inte ser i gruppen under 15 år.

Ungefär en av tio elever slutar grundskolan utan att vara behöriga till gymnasiet. Många som slutar gymnasiet saknar behörighet till högskola. ”Det behövs åtgärder som är inriktade på att fler elever ska klara grundskolan och gymnasiet, samt på att unga lättare ska komma in på arbetsmarknaden” säger Sven Bremberg i rapporten.

Den ekonomiska förutsättningen för ensamstående föräldrar och ensamboende i åldern 20-29 år har försämrats. För barnens skull behöver ensamstående föräldrars ekonomi förbättras.

Hälsa grundläggs tidigt och en tidig försämrad hälsa tenderar att fortsätta även i vuxen ålder. Vi har alla ett ansvar att vända denna oroande trend. Fler beslut, om inte alla, borde fattas utifrån hälsokonsekvensbedömningar. Det som kanske kostar mycket idag kan vara en smart investering för framtiden.

Om cirka 10 år kommer 40-talisterna nå den vårdkrävande åldern +85, 60-talisterna kommer att gå i pension och gruppen i arbete ökar endast lite. Vår efterfrågan av, högre kvalitetskrav på och växande behov av välfärdstjänster kommer att bli mer omfattande och kosta mer än vad som kan finansieras med dagens skatter och avgifter. För att över huvudtaget ha råd med välfärdssamhället i framtiden måste vi börja att investera idag.

Det finns inte en enda lösning på den framtida finansieringen men en av det för mig viktigaste åtgärderna är att stärka satsningarna på en ökad folkhälsa. För det har vi alla ett gemensamt ansvar. För att kunna fatta välgrundade beslut måste de bedömas utifrån hälsokonsekvenser. Det är då vi kan få en vägledning på var och hur vi ska satsa våra pengar för framtiden.

Dagkirurgi i Finspång

I går beslutade landstingsstyrelsen att behålla dagkirurgin i Finspång. Rättare sagt så beslutade den styrande minoriteten att behålla dagkirurgin medan vi i MP tillsammans med S och V inte deltog i omröstningen.


Man kan tycka att det var ett något märkligt ställningstagande av oss i oppositionen men det har sin förklaring som jag nu ska försöka ge er.


I underlaget för beslut fanns olika scenarior, ett var att behålla dagkirurgin i Finspång och ett var att flytta dagkirurgin till Vrinnevisjukhuset. Underlaget lämnade dock många frågor obesvarade. Frågor såsom; hur är hållbarheten i detta förslag? Hur kommer situationen se ut för utvecklingen av dagkirurgin om 5, 10 respektive 15 år?, Hur ser sjukhusorganisationen ut i en framtida region? I underlaget får vi information om att en del verksamhetsföreträdare önskar att utreda kapaciteten för dagkirurgin i länet först innan beslut tas. En sådan kapacitetsanalys har inte gjorts.


Som ledamot i landstingsstyrelsen har man ett ansvar. Det är svårt att fatta ett hållbart beslut om underlaget inte ger svar på de frågor man har.


Vi yrkade därför på återremiss på förslaget för vidare utredning och komplettering av dagkirurgins utveckling. De olika förslagen behöver belysas både i ett kortsiktigt och i ett långsiktigt perspektiv när det gäller ekonomi samt för- respektive nackdelar från ett verksamhets- och medborgarperspektiv. Den framtida dagkirurgiska verksamheten behöver även undersökas från ett regionperspektiv.


På grund av underlaget var det svårt att avgöra vilket av alternativen behålla: dagkirurgin i Finspång eller flytta den till Vrinnevi som är det mest hållbara ekonomiska alternativet.


Jag vill vara väldigt tydliga med att vi inte har tagit ställning till om dagkirurgin ska vara kvar eller flytta. Den enda ställning vi har tagit är att om man vill ta sitt ansvar på allvar och fatta kloka beslut för östgötar och blivande regionmedborgare behöver vi ordentliga underlag.

Vad fick vi för 20 miljoner?

Det privata vårdföretaget Capio driver sedan årsskiftet en stor del av den öppna psykatriska vården för vuxna i Linköping och Norrköping.

Den borgerliga majoriteten i landstinget, som styr tillsammans med Vrinnevilistan, ville med Capios inträde erbjuda en valfrihet för de psykiskt sjuka där det också finns privata alternativ till den landstingsdrivna vården.
Men efter fem månader visar det sig att nästan ingen av de psykiskt sjuka vill ha den nya aktören Capio som vårdgivare
Landstinget har upphandlat psykiatrisk vård från Capio för närmare 20 miljoner kronor. Men som läget är nu används inte den kapacitet som handlats upp.
Bara i Norrköping är det flera hundra patienter, varav ett 70-tal med tung diagnostik, som väljer bort det privata alternativet och i stället vill vara kvar i landstingets vård.

Texten är hämtad i sin helhet från Östnytts hemsida där man även kan se nyhetsinslaget. Gav upp att skriva en egen text efter flera försök för jag tenderade att skriva i vredesmod. Ilskan beror på att landstinget har satsat stora summor pengar på en misslyckad "valfrihet". Det här är pengar som skulle kunna ha använts till dem som verkligen behöver det, alltså patienterna istället för de privata företagen.

Prata med ungdomarna

Fryshuset har, under 3 år, besökt 120 kommuner och pratat med 7500 unga och vuxna som arbetar med unga. Oavsett om man bor i Norrland eller Skåne är grundproblemet, brist på kommunikation, det samma.

ohol Man är oroade för sitt eget, sina vänners och föräldrars drickande. 68% av de vuxna höll med om att alkoholen är ett stort problem. Ungdomar ser alltså alkoholen som ett större problem än vuxna och det kan ha flera orsaker, t ex att vuxna i grund och botten inte är närvarande när ungdomar dricker eller har kunskaper i hur lätt det är att få tag på alkohol. Men även om siffrorna skiljer sig mellan de unga och de vuxna är siffran 68% hög och alarmerande. För mig är det glädjande att Miljöpartiets kongress har sagt sitt tydliga nej till gårdsförsäljning. I Finland, där gårdsförsäljning finns, har man sett att alkoholkonsumtionen har ökat. Ett ökat bruk eller missbruk av alkohol är inget vi behöver.

Unga vill även ha bättre kontakt med vuxna. Man vill ha stöd och bekräftelse från vuxna samt, kanske lite förvånade, en ökad polisnärvaro. För mig innebär detta att dagens unga känner en stor otrygghet och vilsenhet i dagens samhälle. Ungdomarna menar även att vuxna pratar för mycket, lyssnar för lite och inte tar unga på allvar.

86% av de unga och vuxna anser att bristen på mötesplatser är ett väldigt stort problem. Ungdomsgrupperna säger att de mötesplatser som finns är skapade efter vad vuxna tror att eller tycker att unga ska ha och inte vad de unga vill ha. Har man inte en naturlig mötesplats skapas alternativa mötesplatser.

Idag är man många gånger en lyckad människa om man jobbar mycket, är ständigt nåbar och rusar mellan olika aktiviteter. Mellan sitt eget jobb, när man inte pratar i mobilen eller är uppkopplad och tar sig till sina egna aktiviteter skjutsar man barnen till sina aktiviteter. Men för vem skull gör man egentligen detta? Hur många föräldrar är delaktiga i sina barns fritidsaktiviteter? I Leksands softbollag har jag träffat två ”lagmammor”. De är aktiva i styrelsen, de tittar på matcherna, de skriver matchpotokoll, lagar mat till laget och känner tjejerna i laget. Jag önskar att fler mammor och pappor var som dessa kvinnor.

Att så många som 86% av de unga ser rasism som ett stort problem är en siffra som oroar mig då endast hälften av de vuxna ansåg att detta är ett problem. Vari består denna skillnad? Är vuxna mer toleranta eller finns det rasism som skiljer sig åt beroende på generation?

Vi behöver alla arbeta för att bygga broar mellan vuxna och ungdomar och börja med en aktivitet som många ha svårt för, nämligen att lyssna. Det borde inte vara så svårt då vi har två öron och en mun. Det är viktigt att vi faktiskt frågar de unga hur de mår och vad de behöver. Vi borde även ifrågasätta våra egna levnadsvanor och upphöra att tänka individualistiskt. Vi lever alla i ett samhälle och vi borde bli bättre på att ta ansvar och ha omsorg om varandra.

Det är redan i ung ålder som hälsan påverkas. Låt oss börja investera i framtiden och börja lyssna på varandra för en friskare befolkning och ett bättre samhälle.

Underkänt för landstingets miljöarbete

Insändare som publicerats i dagens Linköpings tidning.

Underkänt i landstingets miljöarbete

Ett systematiskt och genomtänkt miljöarbete borde vara en självklarhet för alla större verksamheter. Landstinget i Östergötland har goda ambitioner i form av en hel del bra mål och visioner, men det brister påtagligt i redovisning och uppföljning. Detta gör det svårt att bedöma hur det egentligen står till med miljöarbetet för länets största arbetsgivare.

För en tid sedan behandlades årsredovisningen, där en redovisning av miljön också ingår, i landstingsfullmäktige. En tydlig brist som också samtidigt är en slags alarmklocka är den låga svarsfrekvensen från de olika verksamhetsdelarna i landstinget. Endast 55% av verksamheten har valt att rapportera in sin följsamhet till uppställda mål och kvalitetsmått. Det är en brist eftersom det gör att hela miljöredovisning förlorar sitt värde som förmedlare av information om hur det står till, men är också alarmerande eftersom det säger något om hur lite politisk vikt de styrande partierna ger miljöfrågorna.

En annan väsentlig brist är att själva redovisningen i liten grad följer upp de väsentliga miljömålen, exempelvis att minska transporter, öka kollektivtrafikåkandet. I de fall de gör det saknas ofta skarpa och uppföljningsbara nyckelindikatorer. Istället handlar redovisningen om följsamheten till lågt ställda krav om att följa lagstiftning, exempelvis inom kemikaliehantering. Inte ens dessa krav lyckas man nå upp till på ett tillfredsställande vis.

Miljöpartiet vill se en väsentlig skärpning både vad gäller innehållet i landstinget miljöarbete och det sätt på vilket man följer upp vad man åstadkommit. Vi befinner oss i en tid där miljöfrågorna är verkliga ödesfrågor och där handlingskraft är avgörande för hur framtiden kommer att gestalta sig. Inte minst på klimatområdet måste ett genomgripande arbete ske, där MP menar att landstinget på sikt ska bli så kallat klimatneutralt. En första utgångspunkt för att kunna göra något är att vi får korrekt information om hur det står till i landstingets verksamheter. Det som görs idag är inte på långa vägar tillräckligt

Margareta Fransson(MP), ledamot landstingsstyrelsen
Catarina Engström(MP), gruppledare

Ett jag som kan bli ett nej

I det senaste nyhetsbrevet från Riksdag och Departement kan vi läsa att ”ett ja kan bli ett nej”. Det frågan handlar om är om Miljöpartiet ska byta inställning till gårdsförsäljning eller inte. För ett år sedan sa MP ”ja”. Jag har tidigare skrivit om riskerna med ett ”ja” till alkoholförsäljning. Några av riskerna är ökad alkoholkonsumtion, styrning av starka lobbygrupper som vill få oss att köpa alkohol samt försämrad folkhälsa.

I slutet av maj har MP kongress och nu lutar det åt att det istället blir ett ”nej” till gårdsförsäljning. Att frågan åter kommer upp på kongressen beror på att det råder tveksamhet om MP sade ”ja” till försäljning på tillverkningsstället eller via Systembolagets butiker. Flera medlemmar i MP har nu skrivit en motion om ett ”nej” till gårdsförsäljning. Partistyrelsen ställer sig bakom denna motion.

Staten är nu inne på sin andra utredning om gårdsförsäljningens vara eller icke-vara. Den senaste utredningen har kommit fram till att gårdsförsäljning går att förena med EU-regler och det svenska alkoholmonopolet.

Förslaget går ut på att tillverkarna ska sälja sina produkter men för att de utländska tillverkarna inte ska diskrimineras ska gårdsförsäljarna även få sälja andra tillverkares produkter.

Med ökat antal försäljningsställen finns det en risk att det är folkhälsan som kommer att diskrimineras. Jag hoppas verkligen att motionen går igenom i linje med motionärerna och partistyrelsens önskemål.

Studiebesök på Hagebyvårdcentral

Titeln borde kanske heta studiebesök på City Hälsan Norr för det är vad Hageby vårdcentral kommer att heta sen.

I huset sjuder det av verksamhet. Här finns primärvård, Rehab Öst, kuratorer, psykolog, samtalsmottagning, tandvård, öppen förskola och familjecentral.

De bestående intrycken av studiebesöket är vikten av att arbeta preventivt och att man här vågar tänka nytt. På vårdcentralen finns en psykolog som arbetar ”on demand”. Psykologen har 4 inbokade patienter per dag. Resten av arbetstiden finns han där för ”akutfall”. Det innebär, att om en läkare bedömer att patienten egentligen borde träffa en psykolog, kan patienten göra det samma dag och i samma hus. Psykologen arbetar aldrig med att avsluta själva behandlingen, såsom är regel idag, utan den fortsätter med frivilliga uppehåll. Detta sätt att arbeta för en psykolog och med en psykolog är unikt för Sverige. Metoden går ut på att ge patienten egna verktyg för att klara sin vardag.

Det man tycker sig märka är att sjukskrivningarna har minskat, likaså remisserna till psykiatrin. Man upplever dock svårigheter att hitta barn i behov av psykolog även om man försöker hitta vägar för att hitta dessa barn.

Vårdcentralen kommer att söka forskningspengar för att starta en livsstilsskola för vissa grupper. Det kan t ex vara kvinnor från andra länder som söker vård med en smärtproblematik. Det man gör är att försöka kartlägga olika sociala faktorer som påverkar hälsan i sitt förra hemland och hur dessa ser ut idag. På så sätt skapar man en karta över sitt liv och det hela blir väldigt tydligt. Utifrån denna karta kan man sedan läsa av vilka sociala faktorer som skapar ohälsa.

Ett annat sätt att jobba förebyggande är vårdcentralens rutin att ge alla diabetespatienter ett recept på fysisk aktivitet eller att själva kunna skatta sina vanor när det gäller tobak och motion i livsstilsdatorn.

Vårdcentralens förebyggande arbete med både kropp och själ samt insikten att dessa två komponenter påverkar varandra är det mest bestående intrycket av studiebesöket. Vidare att vi, som sitter i landstingsfullmäktige, måste bli bättre på att efterfråga mjuka värden och inte bara ensidigt fokusera uppföljning och återkoppling i tid.

Jag är glad över att denna vårdcentral finns i Norrköping.

Återinför arbetstidsmodellerna

Igår var det möte med landstingsstyrelsen. Flera medborgarförslag fanns på dagordningen och ett av dem var ett önskemål om att återinföra arbetstidsmodellerna.

Det finns flera olika arbetstidsmodeller och den så kallade 3-3 modellen är nog den mest kända. För att omfattas av arbetstidsmodeller måste man arbeta minst 75% och arbeta på obekväm arbetstid. Som regel innebär modellerna en arbetstidsförkortning.

Arbetstidsmodellerna i Landstinget Östergötland togs bort hösten 2009 för att spara pengar. Vid tiden för beslutet saknades en kalkyl för hur mycket man skulle spara och vilka konsekvenser som borttagande av modellerna skulle kunna innebära.

I svaret till förslag till beslut i gårdagens landstingsstyrelse kan vi läsa att: ”kostnaderna har minskat och att produktionen har ökat”. Än idag vet vi inte vad vi har vunnit ekonomiskt med att ta bort arbetstidsmodellerna. Sen förstår jag inte riktigt kopplingen mellan avvecklandet av arbetstidsmodeller och en ökad produktion. Hur stor roll har egentligen själva borttagandet av arbetstidsmodellerna för en ökad produktion?

Tanken var att man skulle göra en konsekvensanalys i efterhand och efter lite letande i gamla protokoll kan man, i en minnesanteckning från personalstrategiska beredningen 091026, läsa att: ”konsekvenserna av de kostnadsreducerade åtgärderna är sämre arbetsmiljö för de anställda”.

Om detta är hela konsekvensanalysen vill jag ha osagt men man har i alla fall kunnat konstatera att arbetsmiljön för de anställda har blivit sämre. Om man har en dåligt arbetsmiljö kommer det att kosta pengar i form av sämre hälsa för de anställda. En sämre hälsa för de anställda innebär en lägre effektivitet.

När man tog beslutet att avveckla arbetstidsmodellerna var det för att ”skicka signaler” om att ekonomin var dålig. Frågan är väl hur man har lyckats med detta signalsystem när landstinget än idag går med minus?

I akutkliniken verksamhetsplan för 2011 ser vi att det under 2010 anställdes många nya sjuksköterskor då många erfarna valde att säga upp sig i en frustration över avskaffandet av 3-3. Detta ger ökade kostnader för rekrytering och inskolning.

Man har ensidigt tittat på arbetstidsmodellernas borttagande utan att göra en kalkyl över hur mycket man har sparat eller vad det kan få för konsekvenser. Man har bara fokuserat på vad man kan spara utan att titta på den faktiska vinsten eller förlusten och vägt dessa mot varandra.

Miljöpartiet lämnade igår ett yrkande om att bifalla motionen. Vi anser att det var ett misstag att avveckla arbetstidsmodellerna. Modellerna är ett sätt att kompensera personalen för oregelbunden och obekväm arbetstid genom att säkra återhämtning för personalen. Genom att ta bort arbetstidsmodellerna har även landstinget minskat sin attraktivitet som arbetsgivare.

Vi måste börja att skifta fokus från att jaga statliga pengar till en god personalpolitik. Det är ju personalen som är vår största resurs!

Krig mot antibiotika

I DN skriver Otto Kars, professor i infektionssjukdomar, att det måste till en global kraftansträngning mot antibiotikaförskrivning som i sin tur skapar resistenta bakterier.

Förekomsten av resistenta bakterier ökar snabbt och leder till att behandlingsmöjligheterna minskar. Minskar inte spridningen kan detta få allvarliga konsekvenser.

Vad behöver då göras? Detta problem måste attackeras från flera håll. Ett steg är att ändra vår attityd till antibiotika vid olika krämpor. Har man suttit i telefonrådgivning på en vårdcentral vet man om att många fnyser åt råd om egenvård såsom till exempel tranbärsjuice. Vi har många gånger en övertro på läkemedel och en misstro till gamla huskurer.

Att använda handsprit och följsamhet till klädregler för hälso- och sjukvårdsperonsal till 100% är ett annat viktigt steg. Är man patient och ser hälso- och sjukvårdspersonal med långa ärmar ska man säga stopp. Än så länge har jag inte sett en avvikelse i landstingets avvikelsesystem som gäller brist i följsamhet till rutiner när det gäller kläder men det kanske kommer?

Men det hela handlar inte bara om personalen utan även om politik. Vi behöver se över platssituationerna på våra sjukhus i länet. Platserna är idag för få vilket leder till överbeläggningar och en stressad arbetssituation.

Att se över och noggrant överväga upphandlingar av städ på våra sjukhus är ett krav. Det är viktigt att de som städar har en rimlig arbetsbelastning och bra arbetsredskap.

Ett annat viktigt steg är att ifrågasätta ersättningsmodeller som den i Stockholm. Vårdcentralerna får betalt per besök. Det innebär att korta besök med nöjda ”kunder” ger mer pengar i fickan än multisjuka patienter som tar längre tid i anspråk. Det har visat sig att det förskrivs mer antibiotika och viagra i Danderyd än i Botkyrka. Det är knappast troligt att det beror på att man är sjukare i Danderyd eller att samtliga med erektil dysfunktion råkar bo där. Det handlar mer om en köpstark kundkrets.

Läkemedelsindustrin måste även bana vägen och ta sitt ansvar. Marknadsför era produkter med lite klokskap tack!