Nedläggning av mottagning i Navestad

”Alla är helt förtvivlade”. Uttalandet är från en distriktssköterska på mottagningen i Navestad. Samma mottagning som den styrande minoriteten planerar att lägga ned. En stor del av diskussionen har hittills handlat om vårdcentralerna Väven och Kungsgatan. Distriktssköterskemottagningen är nästan bortglömd i debatten om förändringarna inom primärvården för Norrköping.

En del av förtvivlan beror på hur beslutet om omorganiseringen levererades. Som en för tidig julklapp, två dagar innan julafton, fick man beskedet om att alla skulle fösas ihop på Kungsgatan. Dock hade informationen läckt ut i tidningen först. Mer detaljerad information fick man inte.

Idag är distriktssköterskemottagningen en integrerad del i området Navestad. I området har distriktssköterskorna egen mottagning. Det är under mottagningstid som distriktssköterskan oftast har användning för sin förskrivningsrätt av vissa läkemedel. På mottagningstid träffar man t ex barn med prickar men man utför även såromläggningar, ger vaccinationer eller skötsel av komplicerade inopererade infarter för läkemedel.

Distriktssköterskan springer ofta på bedömningar och akuta hembesök. Tack vare att man är en integrerad del av området får de som behöver snabb hjälp och personkännedomen är hög. Förutom renodlad hälso- och sjukvård hjälper man t ex de äldre med att boka tider via vårdcentralens tidsbokning eller att hämta mediciner som är slut.

I den föreslagna omstruktureringarna ska det inte finnas någon mottagning kvar i Navestad. Det innebär att de patienter som förut kunde träffa en distriktssköterska nu måste träffa en läkare. Det ger en ökad belastning på läkarna som i sin tur innebär färre bokningsbara luckor i besöksschemat för de som behöver hjälp. Detta skapar längre vårdtider till vårdcentralens läkare. Det finns en risk att man hellre åker till akutmottagningen för att få hjälp. En akutmottagning på Vrinnevisjukhuset som redan har en hög arbetsbelastning.

De privata vårdcentralerna kommer att ha kvar sina distriktssköterskor. Har de landstingsdrivna vårdcentralerna inga distriktssköterskor är de mindre attraktiva för boende i Norrköping. Detta beror på att flera boende i området Navestad hellre listar sig på en vårdcentral med distriktssköterskor än utan. Detta förslag gynnar de privata vårdgivarna medan det missgynnar landstingsdrivna vårdcentraler.

Förslaget innehåller en kommunalisering av hemsjukvården 2014. All personal kommer då att utgå från Kungsgatan. Det innebär att de boende i Navestad kommer att få vänta längre på en distriktssköterska än idag. Det innebär även att personkännedomen kommer att minska med fler personer i tjänst. Kontinuiteten i vården riskerar att försämras. Det innebär även ett ökat bilberoende till och från områden som i sin tur försämrar för miljön. Med det ökade avståndet kommer körtiden bakom ratten till och från patienter innebära mindre tid för att hinna med fler hembesök.

En farhåga på mottagningen är att distriktssköterskans kompetens kommer att urvattnas och inte användas på rätt sätt i och med den föreslagna kommunaliseringen av vården och flytt till Kungsgatan. Tanken är att man ska utföra basal hemsjukvård. För att klara av basal hemsjukvård behöver man egentligen inte distriktssköterskekompetens. Det är ungefär på samma sätt som den läkare som är utbildad i sitt hemland men i Sverige kör taxi.

Hur har den styrande minoriteten egentligen tänkt? Vill man försämra hälso- och sjukvården för oss boende i Norrköping för att kortsiktigt spara pengar? Var är dialogen med de som arbetar i verksamheterna?

Vrinnevilistan och tystnaden

På Vrinnevilistans hemsida läser jag att partiet bildades ur den proteststorm som rådde i den östra länsdelen 2005 i och med de förändringsförslag som fanns för Vrinnevisjukhuset.

2005 var deras största valfråga att säkra Vrinnevisjukhuset som akutsjukhus. Målet för denna mandatperiod är att bevaka att det man har skapat inte raseras.

Är det därför som Vrinnevilistans företrädare är tysta nu när vi i landstingsstyrelsen ska fatta beslut om en eventuell nedläggning av två vårdcentraler i Norrköpings innerstad? Man har fått det man velat och det är gott så? Var är dessa verksamhetsföreträdare i debatten idag? Varför är det så tyst från deras håll?

Jag klickade mig fram till Vrinnevilistans partiblogg för att se vad de skriver om förslaget om nedläggningen av vårdcentralerna. Det jag kan se är att det senaste blogginlägget är från 100131. Det är en summering skriven av Lasse Pettersson om de gångna fyra åren tillsammans med alliansen.

I denna summering kan man läsa citatet: ”Det började lite knackigt att VC skulle auktoriseras men det verkade inte vara någon som hade koll på vad som hände på tjänstemananivå, i alla fall inte (VL) jag. Det handlade mest om att råden skulle åka runt och dela ut tårtor”. Lasse Pettersson, du kan väl ändå inte mena allvar med denna mening? Är detta en av anledningarna till att underlagen för beslut är så pass skrala och att det saknas framförhållning?

Inför valet 2010 skriver de att ”vården behöver din röst”. Vad vården behöver är inte bara en röst utan alternativ som vågar ta ansvar och vågar lyssna på medborgare i landstinget Östergötland i fler frågor än en.

Att de är ett enfrågeparti står även det på hemsidan. En av företrädarna sa, under vår första utbildningsdag för oss nya i landstingsfullmäktige, att hon nu förstår att man som landstingspolitiker ansvara för hela Östergötland. Ska denna insikt ta 4 år?

Det är tydligt att Vrinnevilistans företrädare enbart var intresserade av att rädda sin egen arbetsplats. Nu, när primärvården i centrala Norrköping riskerar att försämras, lyser de med sin frånvaro.

Tillgänglighet - för vem?

”Ökad tillgänglighet har blivit det bärande argumentet för en marknadsanpassning av vården. Men vem är det man vill gynna? Var finns den kritiska diskussionen om detta sjukvprdens mål och att privatisera skulle vara det enda sättet att uppnå det?” Frågan ställdes för snart fyra år sedan av Bengt Järhult i Läkartidningen.

De senaste åren har alliansen fokuserat på endast en aspekt av sjukvården, nämligen tillgängligheten. När det gäller tillgängligheten har man brutit ned betydelsen av ordet till att bara mena tillgänglighet i tid. Man har helt förbisett att tillgänglighet även inbegriper geografisk, ekonomisk och formell tillgänglighet.

Det förslag som kommer upp i landstingsstyrelsen den 1 februari innebär att man lägger ner vårdcentralen Väven och vårdcentralen Kungsgatan. Det innebär att man försämrar den geografiska tillgängligheten för många invånare i Norrköping.

Innanför promenaderna kommer vårdcentralerna Medicinskt centrum och Öster Tull finnas kvar. Båda dessa drivs i privat regi.

Samtidigt har vi fri etableringsrätt idag i Östergötland. Det vi vet idag är att det kommer att finnas två privata vårdcentraler innanför promenaderna men hur ser det ut i morgon? Nedläggningen av Vävens vårdcentral innebär att det finns färdiga lokaler att flytta in i för ett privat vårdföretag. Hur många privata vårdcentraler kommer denna nedläggning generera?

I Stockholm har antalet privatläkare koncentrerats till innerstaden. Många som arbetspendlar och parkerar sin bil i innerstaden har listat sig på en av dessa privata alternativ. Med två privata vårdcentraler i Norrköpings City kan ökningen av listade patienter fortsätta att öka. Detta ger mer pengar i deras plånbok men mindre i den offentligt drivna verksamheten. Det är en oroande trend att de offentliga får betala för den privata verksamheten.

Att ensidigt fokusera tillgängligheten i tid kostar pengar. Det ger en öppning för vård driven i privat regi till förmån för den offentligt drivna sjukvården.

I debatten nedläggningen av vårdcentraler i Norrköping saknas helt det som för mig är viktigast: primärvårdens uppgift. Vi borde fokusera mer på hur vi ska investera för framtiden istället för att kortsiktigt spara pengar. Den bästa investeringen vi kan göra är att arbete med den förebyggande vården som en del av en ökad folkhälsa. Här har primärvården en betydande roll. Denna investering kommer att spara pengar och är mer ekonomiskt hållbart för kommande generationer.

Straffavgift på barn

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. I detta fall finns det inget att skratta åt över huvudtaget så valet är enkelt. Den styrande minoriteten i landstinget i Östergötland har nu kommit på att man ska ta ut straffavgift för barn som uteblir från besök hos läkare eller tandläkare.

Att hälso- och sjukvården ska vara gratis är praxis i landstinget i Östergötland. Nu vill man ändra på detta och införa en straffavgift. Att alltid använda piska istället för morot verka vara alliansens motto.

Tidigare har man använt en slags straffavgift för att ”nöjesåka” ambulans till sjukhuset. Detta för att en företrädare för Vrinnevilistan fått höra från ”verksamheten” att nöjesåkande var ett stort problem. Den straffavgiften är numera borttagen. Det innebär att man måste hitta intäkter någon annanstans ifrån för att höja skatten går ju absolut inte.

Nej, då är det bättre, anser den styrande minoriteten, att införa olika avgifter i vården för att bekosta vården. Avgifter som alla kan ha råd med. Men alla har inte råd. Det finns många i vårt landsting som måste göra val mellan mat eller räkningar.

Avgiften för ambulanstransporter föregick utan någon ordentlig utredning. Jag antar att detta förslag har gått igenom den styrande minoritetens stormaskiga nät utan närmare översyn för hur har man annars kunnat lyfta frågan?

Går inte denna avgiftsökning igenom finns en risk att man tittar på andra möjligheter att öka egna avgifter i vården. Att höja taket för högkostnadsskyddet är en förändring som jag befarar kan kommer.

Det som är beklämmande är att man försöker införa avgifter för hälso- och sjukvård som riskerar att utestänga människor i lägre socioekonomiska grupper. Samma grupper som har en dokumenterad sämre hälsa än människor i högre socioekonomiska grupper. Man blir på ett sätt dubbelt bestraffad. Att sedan, som i detta förslag, straffa barn känns cyniskt.

Har de över huvudtaget funderat över vilka konsekvenser detta beslut kan få för barnen?

Läs även Emil Brobergs blogg.

Vardagshjältar

Vilken bemanning är lämplig för våra äldre och dementa som bor på boende? Den frågan har Stiftelsen äldrecentrum sökt svara på. För mig, som jobbar på ett av våra boenden i staden, var en av bilagorna det som väckte mest intresse då den beskriver i stora delar en undersköterskas dag under sin arbetstid.
I bilagan står att: ”bemanningen ska vara så att de boende får den vård- och omsorg de behöver
utifrån vars och ens behov samt att personalen har en god arbetsmiljö”.

De krav
som ställs på ett vård- och omsorgsboende inklusive gruppboende är följande:

Omvårdnad
Övergripande: Bemanningen ska tillgodose en god vård och omsorg.
Kommentarer till kraven:
Den boende får
 vakna i sin egen takt Det är rimligt att tro att inte alla vill ha hjälp
med sin personliga hygien samtidigt. Alla bör
dock ha fått hjälp senast klockan 10.30
 vila på dagen om han/hon vill Om den boende får vila 30-45 minuter på
dagen kan han/hon vara uppe längre på
kvällen och sova bättre på natten
(förhoppningsvis utan sömnmedicin)
 ha egna toalettartiklar
 får hjälp att köpa toalettartiklar
 gå på toaletten vid behov även om han/hon är
inkontinent. Detta bör ske minst inför varje måltid.
 Hjälp med hjälpmedel vid inkontinens
 vara uppe så länge han/hon vill på kvällen Vilket innebär även efter klockan 21.00
 ha någon som tröstar på natten vid oro t.ex.
 ha privata kläder inkl underkläder
 hjälp att tvätta kläder
 hjälp att märka kläder (om anhöriga inte finns
som kan göra det)
 tillsyn dygnet runt
Den boende får hjälp med (när personen inte kan själv)
 personlig hygien inkl tvätta sig vid byte av
inkontinenshjälpmedel 25
 dusch Varje dag om personen vill
 nagelvård Var 14: de dag
 fotvård En gång/månad
 hårvård En till två gånger/vecka
 rakning Varje dag
 tandborstning Morgon och kväll

Kost och måltider
Bemanningen ska tillgodose den äldres behov av kost och nutrition.
 frukost enligt önskemål
 Serveras mellan klockan 07.00 och 10.00
Den boende äter frukost i lägenheten eller i
gemensam matsal enligt önskemål.
 lunch mitt på dagen
 Serveras 12-13.
Lunchen levereras kall till boendet och ska
värmas av personalen.
De flesta boende äter tillsammans i matsal.
Den boende som vill äta i sin lägenhet ska ha
möjlighet att göra det.
 middag
 Serveras tidigast kl. 17.
Middagen levereras kall till boendet och ska
värmas av personalen.
De flesta boende äter tillsammans i matsal.
Den boende som vill äta i sin lägenhet ska ha
möjlighet att göra det.
 mellanmål; förmiddag, eftermiddag och kväll Mellanmål kan bestå av kaffe med bröd, frukt,
kall soppa eller annat som den boende önskar.
 Dryck vid behov
 möjlighet att få något att äta på natten om det
är svårt att sova
t.ex. en smörgås och ett glas mjölk eller annan
dryck, soppa eller liknande.
 näringsriktig kost
 tugganpassad kost
 dietkost eller annan anpassad kost
 sitta vid dukat bord
 tid att äta Beräknad tidsåtgång om man ska äta i lugn
och ro minst 30 minuter vid lunch och middag
 hjälp att äta om personen inte kan äta själv Beräknad tid minst 30 minuter per person,
beredskap för att det kan ta betydligt längre tid
 högtider uppmärksammas med högtidens
specifika mat
 nattfastan får inte överstiga 11 timmar och
måltiderna ska vara utspridda över dagen26

Vardagsliv
Bemanningen ska tillgodose behov av ett vardagsliv. Med det menar vi sådant
som utöver omvårdnaden och måltider bidrar till att skapa meningsfullhet och
innehåll i de äldres liv.
Den boende får utifrån sitt eget önskemål och intresse delta i
 utevistelse
 promenader
Utevistelse dagligen
Promenad två gånger/vecka, cirka ½ timme,
tidsåtgång totalt cirka en timme/gång.
 läsa tidning/bok
 lyssna på uppläsningar
Varje dag i 20-30 minuter i grupp eller enskilt
Bra förmiddagsaktivitet
 kulturupplevelser En gång/månad, någon som kommer och
underhåller eller få vara med på något i
samhället utanför boendet.
 Musikupplevelser Se ovan.
Dagligen kan musik spelas på boendet som en
aktivitet som personalen gör tillsammans med
de boende.
 Samvaro med kaffedrickning Minst 1 gång/dag, boende och personal
tillsammans
 egen tid med kontaktperson I snitt en timme/vecka ”bara sitta och prata”
eller kontakt tillsammans med närstående.
T.ex. sitta ner en timme i lägenheten och göra
något som den boende hellre vill göra, (se på
foton, spela spel, läsa, prata e.d.).
 fira sin födelsedag
 fira andras födelsedagar
 fira högtider
 annat som personen själv vill

Den enskildes inflytande
Bemanningen ska ge den äldre utrymme till inflytande och delaktighet. Vid
demensboende gäller det även den enskildes företrädare, såsom anhörig, annan
närstående eller god man.
Den boende får utifrån sina behov och önskemål
 delta i planering av sin omsorg och vård
 hjälp med hantering av fickpengar om närstående/god man inte gör det
 bo kvar vid aggression
 bo kvar vid oro
 möjlighet att prata om sina tankar

Personalen har följande arbetsuppgifter utöver det direkta omvårdnadsarbetet
 dokumentation
 delegerade hälso- och sjukvårdsuppgifter
 planering, genomförandeplan, dagliga sociala aktiviteter osv.
 vård och skötsel av gemensamma utrymmen och utrustning
 köksarbete, förbereda måltider
 ta hand om disk m.m.
 beställa varor och ta emot varor
 möten för allmän information
 informationsöverföring mellan arbetspassen
 utvecklingsarbete
 fortbildning
 kontakter med anhöriga/närstående
 kontakter med biståndshandläggare
 beställer färdtjänst
 följer med till läkare och tandläkare
 tvätt och städning
Ur personalens perspektiv ska bemanningen tillgodose krav på
 Goda arbetsmiljöförhållanden
 Attraktiva arbetsvillkor, t.ex. sträva efter att det ska vara heltidstjänster så
långt det är möjligt

Till detta tillkommer renodlade hälso- och sjukvårdsuppgifter. Många gånger är bemanningen inte så god som man hade önskat. Allt detta ska även utföras med ett gott bemötande. Hur många av er skulle egentligen klara av det? Hur många skulle klara av detta varje dag?

Jag uppskattar våra undersköterskor i kommunen. Ni gör en fantastisk dag för våra äldre!

Inför en fetmaskatt!?

Det är ditt fel att du är tjock och fet och för detta ska du straffas genom en tjockisskatt. Det är mer eller mindre vad Stefan Hanna, centerpartistiskt kommunalråd i Uppsala, menar i sin blogg.

Företrädare för allianspartierna fortsätter visst även detta år i samma utstakade bana, nämligen att skuldbelägga individen och inte ta något samhälleligt ansvar. Nu är det de överviktiga som är i skottgluggen. Hur ska man då beskatta andra personer som inte gör ”de rätta valen”? Hur gör vi med rökare? Hur gör vi med de som äter för mycket socker? Hur gör vi med de som inte äter alls? Hur gör vi med dem som dricker för mycket alkohol? Hur gör vi med....listan kan göras hur lång som helst och det är helt uppenbart att det är ett idiotiskt förslag.

En av personerna som har bloggat om Aftonbladets artikel är moderaten Kent Persson. Han menar att vi inte längre passivt kan se på när fler och fler blir överviktiga. Han har en del förslag såsom fysisk aktivitet på recept, förstärkning av skolhälsovården samt att hitta attraktiva aktiviteter för överviktiga barn. Förslagen i sig är bra men utgår från att barnen redan är överviktiga. Genomgående i hans blogg är dock att det är individens ansvar och ”vi” behöver bara förklara hur man ska välja ”rätt”.

Det viktiga är att se det ökade problemet med övervikt och fetma som ett samhälleligt problem och att det är samhället som måste ta ett ansvar. Detta ansvar ska tas brett och involvera flera nämnder och nivåer.

Claude Marcus, professor vid Karolinska institutet och vetenskaplig ledare vid Rikscentrum för barnfetma är upprörd. Han är upprörd över att barnfetma minskar i familjer som har det bättre ställt men att samma tendens inte märks hos mindre bemedlad familjer. Det är alltså en socioekonomisk fråga och inte en fråga om det individuella valet. Det första steget är alltså att minska klyftorna.

Därefter finns en uppsjö av åtgärder som vi måste ta itu med. För att nämna några exempel handlar det handlar om tillgång till grönområden när där du bor, att flickor och pojkar har samma tillgång till träningstider, att fortsätta utöka kollektivtrafiken och att beskatta socker högt och frukt lågt.

För alla politiker gäller det att ta sitt ansvar och se helheten samt att gemensamt göra allt för att minska de socioekonomiska klyftorna för hälsans skull.