På Vrinnevilistans hemsida läser jag att partiet bildades ur den proteststorm som rådde i den östra länsdelen 2005 i och med de förändringsförslag som fanns för Vrinnevisjukhuset.
2005 var deras största valfråga att säkra Vrinnevisjukhuset som akutsjukhus. Målet för denna mandatperiod är att bevaka att det man har skapat inte raseras.
Är det därför som Vrinnevilistans företrädare är tysta nu när vi i landstingsstyrelsen ska fatta beslut om en eventuell nedläggning av två vårdcentraler i Norrköpings innerstad? Man har fått det man velat och det är gott så? Var är dessa verksamhetsföreträdare i debatten idag? Varför är det så tyst från deras håll?
Jag klickade mig fram till Vrinnevilistans partiblogg för att se vad de skriver om förslaget om nedläggningen av vårdcentralerna. Det jag kan se är att det senaste blogginlägget är från 100131. Det är en summering skriven av Lasse Pettersson om de gångna fyra åren tillsammans med alliansen.
I denna summering kan man läsa citatet: ”Det började lite knackigt att VC skulle auktoriseras men det verkade inte vara någon som hade koll på vad som hände på tjänstemananivå, i alla fall inte (VL) jag. Det handlade mest om att råden skulle åka runt och dela ut tårtor”. Lasse Pettersson, du kan väl ändå inte mena allvar med denna mening? Är detta en av anledningarna till att underlagen för beslut är så pass skrala och att det saknas framförhållning?
Inför valet 2010 skriver de att ”vården behöver din röst”. Vad vården behöver är inte bara en röst utan alternativ som vågar ta ansvar och vågar lyssna på medborgare i landstinget Östergötland i fler frågor än en.
Att de är ett enfrågeparti står även det på hemsidan. En av företrädarna sa, under vår första utbildningsdag för oss nya i landstingsfullmäktige, att hon nu förstår att man som landstingspolitiker ansvara för hela Östergötland. Ska denna insikt ta 4 år?
Det är tydligt att Vrinnevilistans företrädare enbart var intresserade av att rädda sin egen arbetsplats. Nu, när primärvården i centrala Norrköping riskerar att försämras, lyser de med sin frånvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar