SVBK är en förkortning som står för sveda, värk och brännkärring. Förr skrevs ordet även in i journalen och har använts för att "diagnosticera" kvinnor med smärtproblematik utan känd orsak. Förkortningen i journaltext har upphört beroende på att man som patient nu har rätt att läsa sin journal och att det finns fler kvinnliga läkare.
Men även om SVBK inte skrivs ut i text så verkar benämningen leva kvar både i tolkning av lagtexter och hos Försäkringskassan. Nya siffror visar att det är svårare för kvinnor än män att få sina arbetsskador godkända.
Monica Svanholm, ansvarig för arbetsskadeförsäkringen på Försäkringskassan, skyller på lagstiftningen. Svend Erik Mathiassen, forskare på belastningsskador i Gävle, anser inte att Försökringskassan kan skylla ifrån sig på lagstiftningen. Han menar att Försäkringskassan har ett ansvar för hur man praktiserar lagstiftningen. Man kan bara hoppas att Monica Svanholm slutar att skylla ifrån sig och gör en översyn över sin egen verksamhet och attityder.
Många av de kvinnor som inte får sina arbetsskador godkända jobbar inom vården. De har under flera år lyft tungt under oergonomiska förhållanden. Sjukhusen är många gånger inte planerade efter den verksamhet som ska rymmas i lokalerna vilket leder till trånga utrymmen mellan sängar. Att då peka ut en särskild händelse som leder till skadan eller värken är svårt.
Har sedan tidigare skrivit om tvättsäcksprojektet som belyser könsassymetrin inom vården. Kvinnor bemöts inte bara ojämlikt av Försäkringskassan utan även av vården.
Det är nu hög tid att både vården och Försäkringskassan utreder sig själva när det gäller bemötande och behandling. Alla verksamheter borde genomsyras av ett genusperspektiv och normkritik för att utjämna ojämlikheterna och den strukturella diskrimineringen. I ett moderniserat Sverige råder både jämlikhet och jamställdhet.
