Underskott i landstinget

I gårdagens NT kunde vi läsa att landstinget i Östergötlands underskott beräknas hamna på minus 173 miljoner. Landstingsstyrelsens ordförande Marie Morell (M) säger att: ”arbetet med kostnadsreducerande åtgärder måste fortsätta på alla nivåer. Den långsiktiga strateginhttp://www.blogger.com/img/blank.gif att nå ett nollresultat 2012 ligger fast”.

Det bör även nämnas att det redan finns ett beslut i landstingsfullmäktige att godkänna ett underskott på 115 miljoner kronor för verksamheterna. Det godkända underskotten var inget vi i Miljöpartiet ställde oss bakom.

Förklaringarna är att förbättringarna har tagit längre tid än förväntat och att kostnadsutvecklingen är för hög. Man pekar även på kostnaderna för läkemedel samt för att förbättra tillgängligheten ökat.

Man har således redan, från den styrande minoriteten, godkänt ett underskott på 115 miljoner kronor. Problemen med underskott var väl kända tidigare. Det var redan när beslutet togs i fullmäktige som en ansvarsfull politik skulle ha påbörjats.

Frågan är dock vad den styrande minoriteten egentligen vill med landstinget i Östergötland? I Norrköping ser vi hur den offentligt drivna primärvården eroderas bort. Hur länge ska den tillåtas erodera eller är svaret att den ska tillåtas erodera tills vi inte har någon offentligt driven primärvård kvar?

För att vara tydlig är vi i miljöparitet inte emot vårdval. Vi vill se fler olika typer av driftsformer, även kooperativ och stiftelser, för att öka valfriheten. Men som det är idag innebär en ”ökad valfrihet” en ökad valmöjlighet för privata företag att offentligt finansiera sin verksamhet.

Hur mycket har vårdvalet och upphandlingarna egentligen kostat?

Den styrande minoriteten pekar även på ökade kostnader för läkemedel. Många gånger beskrivs de ökade läkemedelskostnaderna i negativa termer och att dessa påverkar finansieringen i hög grad negativt. Men är det rätt att lyfta fram ökade läkemedelskostnader i diskussioner om underskott utan att samtidigt diskutera det värde som en ny form av behandling medför? I dag förs inte dessa diskussioner i landstinget på politisk nivå. Det innebär att det ligger ett antagande underförstått att de ökade läkemedelskostnaderna är till nytta och skapar ett ökat värde. Men vet vi det egentligen om vi inte vågar ta diskussionerna?

Har verksamheterna över huvudtaget ekonomiska möjligheter att få sin budget i balans eller är det snarare så att mer resurser behöver tillföras via en höjd skatt? Vad ska den offentliga vården erbjuda medborgarna och vad ska medborgarna betala själva? Dessa frågor behöver vi diskutera öppet med varandra för den väg vi går på just nu har bara ett slut, rakt ut över ruinens brant.

Sjukvården och besparingar

Dagens Medicin är en nyhetstidning som riktar sil till personal inom hälso- och sjukvården.

Går man in på deras hemsida idag slås man av olika krav och förslag på besparingar. I Blekinge har man ett underskott som måste justeras. Det förslag som har lagt fram är att endast en av Blekinges två akutmottagningar ska få ge intensivvård.

Vårdförbundets ordförande i Blekinges kommentar, till att 300 tjänster ska bort i Blekinge, är att det är vården som får betala för hyrläkare, köpt vård och läkemedelskostnader. Vidare säger hon att: :vi kan inte påverka det ekonomiska resultatet men det är på oss besparingarna läggs”.

I Uppsala måste 100 miljoner sparas. Det man fokuserar på är att minska personalkostnaderna. Antar, precis som en kommentator till artikeln gör, att man fortfarande ska ha samma produktion men med färre händer i vården.

I Ludvika väljer man att ställa in ett möte mellan personal och landstingsråd på grund av ”hätsk stämning”. De upprörda känslorna beror på besparingsplaner som innebär anställningsstopp, inköpsstopp, höjda patientavgifter, minskning av antalet stafettläkare och stora nedläggningar av Ludvika lasarett.

Ekonomin i vårt landsting är ansträngd och det finns enheter som inte klarar sin budget. Vad kommer att hända här?

Det finns inga lätta genvägar att ta för att få ekonomin i balans. Det är många faktorer som samspelar och påverkar varandra. Vi behöver dock ha en öppen diskussion om tre viktiga frågor.

Den första handlar om Hälso- och sjukvårdens portalparagraf §2: Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Vad menas med att den som har det största behovet skall gå först?

Vad får vården kosta och vad är vi beredda att betala? Om vi idag inte har råd med vården hur ska vi ha råd med vården i framtiden? I dag blir allt fler äldre och äldre vilket leder till att behoven kommer att öka. Hur ska vården finansieras om 20 år?

Vad är det som skapar hälsa respektive ohälsa? Egentligen har vi mycket kunskap om vad som främjar hälsa och vad som bidrar till ohälsa. Varför gör vi inte mer åt vår kunskap?