Avgifter på ambulanstransporter

I Östergötalnd idag får man betala en avgift på 150 kronor om man åker ambulans om transporten bedöms som inte så akut och att man hade kunnat åkt taxi eller fått skjuts. Syftet med avgiften är att minska och få bort "okynnesåkandet". Anita Mohall, medicinskt ansvarig läkare för ambulanstransporter, ser ingen minskning av okynnesåkandet men en ökning av klagomålen.

Att ta beltalt för mindre akuta ambulanstransporter är en rimlig politisk åtgärd om man som beslutsfattare saknar kunskaper om ekonomisk tillgänglighet och vård på lika villkor. Beslutsfattare som tror att ökade vårdavgifter minskar ett överutnyttjande av vården inser inte att det är resursstarka grupper som har ett högre vårdutnyttjande.

De resursstarka grupperna påverkas inte heller av ökade avgifter då den summan som ska betalas endast är en marginell kostnad från deras synvinkel.

Det finns även en risk att man som låginkomsttagare avstår från att söka vård för att man inte kan betala "onödiga utgifter". Att avstå från vård på ekonomiska grunder strider mot Hälso- och sjukvårdens portalparagraf; 2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.


Avgiften för ambulanstransporter måste tas bort och frågor som ekonomisk tillgänglighet och vård på lika villkor måste ges ett större utrymme i landstingspolitiken.

Social skillnader i livslängd

Den ökande livslängden i Norge de senaste tio åren har nästan bara kommit de högutbildade till godo. Nu vill hälften av de norska läkarna att de resurssvaga ska prioriteras i vården.

I hälso- och sjukvårdslagen §2 står; Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Lag (1997:142).

Även om de sociala skillnaderna i hälsotillstånd är större i Norge än i övriga Skandinavien innebär det inte att vi kan slå oss till ro. Vi har sociala skillnader såväl lokalt, regionalt som nationellt. Det är en självklarhet att utjämna de sociala skillnaderna och, enligt lagen, ge den person som har det största behovet förträde till vården. Att vi idag ser sociala skillnader innebär att vi har prioriterat snett. Att arbeta med prioriteringar är nödvändigt för att ge de resurssvaga tillgång till en vård på lika villkor.

God hälsa på lika vilkor

I Hälso- och sjukvårdslagens §2 står det; målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en god vård på lika vilkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården.

Det känns nu som om vi glider allt längre bort från lika villkor och lika värde. Det har tillkommit ett gap mellan rika och fattiga som vi måste minska innan det är för sent. Människosynen idag handlar mer om det individuella ansvaret och med det tillkommer även ett individuellt skuldbeläggande om man inte "lyckats". Vi måste åter se oss själva i ett större sammanhang och förstå att vi har ett gemensamt ansvar för varandra.

Pengar får bara ett större och större värde. I vården heter det att man kan välja men det är inte den enskilda individen som har valmöjligheten utan själva vården som kan välja. De val som vården väljer är de val som genererar mest pengar för så lite arbete som möjligt. Denna valmöjligheter försvårar för flera grupper, bl a äldre, multisjuka och de som inte pratar svenska flytande. De som har det största behovet är de som är förlorarna. Man skulle kunna byta ut den sista meningen i §2 paragrafen till Den som har det största bankkontot skall ges företräde till vården.