Straffa lagförbrytare!

Är medveten om att hårdare straff för de som begår lagbrott inte är lösningen men i vissa fall känns det okey att göra undantag. Är beredd att göra undantag för de som bryter mot Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf; 2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen

Vi har nu en hälso- och sjukvårdpolitik som premierar kommersiella intressen framför vård på lika villkor. För de privata aktörerna är målet alltid vinst och vinsten som mål är överordnat målet god hälsa och vård på lika villkor.

Vi har nu en hälso- och sjukvårdspolitik som anser att etableringsfrihet är av godo. De nya vårdcentralerna anläggs i områden med bättre socioekonomisk status och mindre vårdbehov. Det leder till att områden med sämre socioekonomisk status och större vårdbehov får minskade resurser. Etableringsfriheten ger vård på olika villkor och är snarare av ondo.

Vi har nu en hälso- och sjukvårdspolitik som betalar ersättning efter mottagna besök hos läkare. Man väljer hellre "lätta" patienter då multisjuka tar för lång tid och inte genererar så mycket pengar.

Det är lätt att sälja ut offentligt driven vård men väldigt svårt att med politiska beslut omvandla privat drift till offentlig.

Vi måste få en majoritet i riksdag och regering som inser att det snart är försent att ge en god vård på lika villkor om vi fortsätter som det ser ut idag.

Social skillnader i livslängd

Den ökande livslängden i Norge de senaste tio åren har nästan bara kommit de högutbildade till godo. Nu vill hälften av de norska läkarna att de resurssvaga ska prioriteras i vården.

I hälso- och sjukvårdslagen §2 står; Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Lag (1997:142).

Även om de sociala skillnaderna i hälsotillstånd är större i Norge än i övriga Skandinavien innebär det inte att vi kan slå oss till ro. Vi har sociala skillnader såväl lokalt, regionalt som nationellt. Det är en självklarhet att utjämna de sociala skillnaderna och, enligt lagen, ge den person som har det största behovet förträde till vården. Att vi idag ser sociala skillnader innebär att vi har prioriterat snett. Att arbeta med prioriteringar är nödvändigt för att ge de resurssvaga tillgång till en vård på lika villkor.