Straffavgift på barn

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. I detta fall finns det inget att skratta åt över huvudtaget så valet är enkelt. Den styrande minoriteten i landstinget i Östergötland har nu kommit på att man ska ta ut straffavgift för barn som uteblir från besök hos läkare eller tandläkare.

Att hälso- och sjukvården ska vara gratis är praxis i landstinget i Östergötland. Nu vill man ändra på detta och införa en straffavgift. Att alltid använda piska istället för morot verka vara alliansens motto.

Tidigare har man använt en slags straffavgift för att ”nöjesåka” ambulans till sjukhuset. Detta för att en företrädare för Vrinnevilistan fått höra från ”verksamheten” att nöjesåkande var ett stort problem. Den straffavgiften är numera borttagen. Det innebär att man måste hitta intäkter någon annanstans ifrån för att höja skatten går ju absolut inte.

Nej, då är det bättre, anser den styrande minoriteten, att införa olika avgifter i vården för att bekosta vården. Avgifter som alla kan ha råd med. Men alla har inte råd. Det finns många i vårt landsting som måste göra val mellan mat eller räkningar.

Avgiften för ambulanstransporter föregick utan någon ordentlig utredning. Jag antar att detta förslag har gått igenom den styrande minoritetens stormaskiga nät utan närmare översyn för hur har man annars kunnat lyfta frågan?

Går inte denna avgiftsökning igenom finns en risk att man tittar på andra möjligheter att öka egna avgifter i vården. Att höja taket för högkostnadsskyddet är en förändring som jag befarar kan kommer.

Det som är beklämmande är att man försöker införa avgifter för hälso- och sjukvård som riskerar att utestänga människor i lägre socioekonomiska grupper. Samma grupper som har en dokumenterad sämre hälsa än människor i högre socioekonomiska grupper. Man blir på ett sätt dubbelt bestraffad. Att sedan, som i detta förslag, straffa barn känns cyniskt.

Har de över huvudtaget funderat över vilka konsekvenser detta beslut kan få för barnen?

Läs även Emil Brobergs blogg.

Höjda avgifter i vården?

I Smålandsposten kan vi läsa att det moderata landstingsrådet vill höja avgiften för högkostnadsskyddet.

Högkostnadsskyddet är ett skydd för alla mot för höga egna patientavgifter. Sedan 1997 ligger taket för egna avgifter på 900 kronor. Alla kostnader däröver är gratis. Högkostnadsskyddet inkluderar läkemedel, medicinteknisk utrustning för eget bruk, öppen sjukvård och sjukresor.

För 900 kronor kan man träffa en specialistläkare 3 gånger eller en allmänläkare 6 gånger per år. Förklaringen varför man vill höja avgiften är att avgiften inte har följt med denna allmänna prisutvecklingen.

Vi kan nog vänta oss ett liknande tankesätt i Östergötland. Alliansen vill inte höja skatten men på något sätt måste vården finansieras. Detta gör man bäst, enligt moderaterna, genom att höja avgifterna. Det som har störst ohälsa är de med minst pengar. Enligt moderaternas logik ska alltså de med störst ohälsa och minst pengar betala mest. De med den bästa hälsan och mest pengar ska betala minst. Detta är alltså ett bättre val än att solidariskt finansiera vården? Detta är alltså bättre än en skattehöjning?

Avgifter på ambulanstransporter

I Östergötalnd idag får man betala en avgift på 150 kronor om man åker ambulans om transporten bedöms som inte så akut och att man hade kunnat åkt taxi eller fått skjuts. Syftet med avgiften är att minska och få bort "okynnesåkandet". Anita Mohall, medicinskt ansvarig läkare för ambulanstransporter, ser ingen minskning av okynnesåkandet men en ökning av klagomålen.

Att ta beltalt för mindre akuta ambulanstransporter är en rimlig politisk åtgärd om man som beslutsfattare saknar kunskaper om ekonomisk tillgänglighet och vård på lika villkor. Beslutsfattare som tror att ökade vårdavgifter minskar ett överutnyttjande av vården inser inte att det är resursstarka grupper som har ett högre vårdutnyttjande.

De resursstarka grupperna påverkas inte heller av ökade avgifter då den summan som ska betalas endast är en marginell kostnad från deras synvinkel.

Det finns även en risk att man som låginkomsttagare avstår från att söka vård för att man inte kan betala "onödiga utgifter". Att avstå från vård på ekonomiska grunder strider mot Hälso- och sjukvårdens portalparagraf; 2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.


Avgiften för ambulanstransporter måste tas bort och frågor som ekonomisk tillgänglighet och vård på lika villkor måste ges ett större utrymme i landstingspolitiken.