Ge mer plats för det tredje benet!

Det hållbara samhället vilar på tre ben, det ekologiska, ekonomiska och det sociala. Men vad menas egentligen med social hållbarhet?

Än så länge finns ingen definition av social hållbarhet som alla kan skriva under på men det pågår ett arbetet för att fylla ordet "social hållbarhet" med ett innehåll. Svaret kan ligga i frågan; hur vill vi att vårt sociala, kulturella och politiska liv ska se ut? Svaren har ett brett spektrum som berör arbetsliv, samhörighet, socioekonomi, barnomsorg, fritid, stadsplanering, hälsa och allt annat som uppfyller våra behov.

Hur vet man då när man har uppnått målet socialt hållbart samhälle? Vilka indikatorer har vi tillgång till idag? Hur mäter vi subjektiva känslor?

Ser man till hälsans bestämningsfaktorer ingår många faktorer som påverkar vår hälsa. Ålder, kön och arv är faktorer av betydelse men går inte att påverka. Därefter finns socialt stöd och nätverk. De psykosociala resurserna påverkar i sin tur de levnadsvanor som vi utvecklar och kan påverka själva. Nästa nivå är livsvillkor som t ex möjligheter till arbete. Längst ut finns den samhällsekonomiska strukturen och miljön. Alla dessa nivåer påverkar folkhälsan och interagerar med varandra. Dessa bestämningsfaktorer visar även på att det är ett samspel mellan individens egna ansvar och samhällets ansvar.

Det bästa verktyget för att mäta måluppfyllelsen ett social hållbart samhälle är grad av folkhälsa bland medborgarna. Ska vi fortsätta att stå för ett hållbart samhälle, ekologiskt, ekonomiskt OCH socialt behöver vi ge mer plats åt hälsans bestämningsfaktorer i den politiska debatten och, vid varje politiskt beslut, göra hälsokonsekvensanalyser.

Det socialt hållbara samhället är lika med folkhälsa och folkhälsoarbete.

Stödjande miljöer, friska människor

Rubriken är från ett av kapitlen i Utjämna hälsoskillnaderna inom en generation. Det är en kommision som tillsattes för 4 år sedan av dåvarande genraldirektören för WHO, Lee Jong-Wook. Syftet är att med en bred ansats minska de globala hälsoskillnaderna.

Kommissionen rekommenderar att;

- förbättra förutsättningarna för människors dagliga liv
- angrip den ojämlika fördelningen av makt, pengar och resurser
- utveckla och använd metoder för att mäta och följa ojämlikheten i hälsa, utveckla kunskapsbasen, utbilda människor som är tränade att se hälsans sociala bestämnings faktorer och utveckla människors medvetande om dessa.

Miljöpartiet vill skapa gröna och sköna städer med stadskärnor som ljuder av människors sorl och lek istället för motorljud. Reslutatet blir en bättre luft, minskat buller och mer liv. Att sätta stopp för externhandeln innebär även andra vinster såsom bättre hälsa.

I kommissionens rapport kan vi läsa att ett ökat bilberoende och ett ökat markanvändande för att underlätta bilismen och skapa hinder för utbyggnad av kollektivtrafik medför en minskad fysisk aktivitet. Hur man väljer att forma staden har en mycket avgörande roll för folkhälsan då val av stadsplanering påverkar invånarnas beteende.

En stad med grönområden, närhet till servicefunktioner, torgförsäljning med närproducerad frukt och grönsaker, lekparker och god luft är alla exempel som bidrar till en ökad folkhälsa och borde vara norm överallt.

Sveriges bästa sommarjobb!

My Byström och Martin Ullner har nog Sveriges roligaste sommarjobb. De åker omkring på boenden i Vellinge och Höllviken för att lära de äldre att spela Wii.

Wii spelandet innebär att äldre och äldre äldre får möjlighet att träna fysiskt, öva på sin finmotorik och träna koncentration. Datorspelandet skapar även en gemensam aktivitet för de boende som man kan samtala om och som sprider glädje.

I längden innebär denna träningsform hälsovinster i form av mindre stela muskler, mindre smärta och minskat behov av läkemedel.

Dessutom får äldre och äldre äldre kontakt med ungdomar. En kontakt som idag sällan finns. Att mötas i glädje över generationsgränser- kan det bli så mycket bättre?

Landstinget i Östergötland ger klartecken till sprutbytesprogram!

Exklusivt i papperstidningen i Norrköpings Tidningar står idag att ett enat landsting låter kommuner i Östergötland inrätta sprutbytesprogram för narkomaner. Det innebär att de verksamheter i landstinget som vill får ansöka hos Socialstyrelsen om ett sprutbytesprogram. Motionen kommer från Sara Frank (V).

Östergötland blir nu ett av få landsting i Sverige som, precis som Socialstyrelsen, Statens Folkhälsoinstitut och Smittskyddsinstitutet, inser att ett sprutbytesprogram är ett klok sätt att förhindra smittsamma sjukdomar.

Man måste utgå från att narkomani är en sjukdom precis som diabetes, starr och alkoholism. En sjukdom som inte bara går att förbjuda och som måste mötas med flera olika behandlingsmetoder. Att ge sprutnarkomaner smittskydd samtidigt som man öppnar dörrar för ett förtroende för sjukvården och andra myndigheter för narkomaner där förtroendet är rejält sargat.

Ursula Thieneman, verksamhetschef på Beroendekliniken i Norrköping, säger att ordet sprutbytesprogram egentligen är missvisande då hon ser det som ett hälsoprojekt. Hon menar att sprutnarkomaner har samma rätt till hälsa som alla andra. "Hälsoprojektet" blir då ett sätt att nå individer som normalt sätt inte tar kontakt med vården.