Inför en fetmaskatt!?

Det är ditt fel att du är tjock och fet och för detta ska du straffas genom en tjockisskatt. Det är mer eller mindre vad Stefan Hanna, centerpartistiskt kommunalråd i Uppsala, menar i sin blogg.

Företrädare för allianspartierna fortsätter visst även detta år i samma utstakade bana, nämligen att skuldbelägga individen och inte ta något samhälleligt ansvar. Nu är det de överviktiga som är i skottgluggen. Hur ska man då beskatta andra personer som inte gör ”de rätta valen”? Hur gör vi med rökare? Hur gör vi med de som äter för mycket socker? Hur gör vi med de som inte äter alls? Hur gör vi med dem som dricker för mycket alkohol? Hur gör vi med....listan kan göras hur lång som helst och det är helt uppenbart att det är ett idiotiskt förslag.

En av personerna som har bloggat om Aftonbladets artikel är moderaten Kent Persson. Han menar att vi inte längre passivt kan se på när fler och fler blir överviktiga. Han har en del förslag såsom fysisk aktivitet på recept, förstärkning av skolhälsovården samt att hitta attraktiva aktiviteter för överviktiga barn. Förslagen i sig är bra men utgår från att barnen redan är överviktiga. Genomgående i hans blogg är dock att det är individens ansvar och ”vi” behöver bara förklara hur man ska välja ”rätt”.

Det viktiga är att se det ökade problemet med övervikt och fetma som ett samhälleligt problem och att det är samhället som måste ta ett ansvar. Detta ansvar ska tas brett och involvera flera nämnder och nivåer.

Claude Marcus, professor vid Karolinska institutet och vetenskaplig ledare vid Rikscentrum för barnfetma är upprörd. Han är upprörd över att barnfetma minskar i familjer som har det bättre ställt men att samma tendens inte märks hos mindre bemedlad familjer. Det är alltså en socioekonomisk fråga och inte en fråga om det individuella valet. Det första steget är alltså att minska klyftorna.

Därefter finns en uppsjö av åtgärder som vi måste ta itu med. För att nämna några exempel handlar det handlar om tillgång till grönområden när där du bor, att flickor och pojkar har samma tillgång till träningstider, att fortsätta utöka kollektivtrafiken och att beskatta socker högt och frukt lågt.

För alla politiker gäller det att ta sitt ansvar och se helheten samt att gemensamt göra allt för att minska de socioekonomiska klyftorna för hälsans skull.

Fysisk aktivitet för hälsa

Idag börjar dagen med en positiv nyhet! Det är SvD som skriver att motion är en trend som ökar. "En fortsatt satsning på att utveckla barn och ungdomsidrotten är inte bara en satsning på idrotten, utan också, framför allt, på att fortsätta utveckla folkhälsan i positiv riktning" skriver artikelförfattaren.

Oroväckande är det faktum att aktivitetsnivån har en socioekonomisk bakgrund och det innebär att hälsan är en fråga om klass. Personer med låg inkomst och kort utbildning är mindre aktiva än personer med hög inkomst och lång utbildning. Samma förhållande gäller för personer födda i ett annat land än Sverige.

Detta visar att folkhälsan ökar med aktivitet och att ett bra alternativ till läkemedel är att skriva fysisk aktivitet på recept. Det visar också att vi måste göra breda satsningar för att öka möjligheter för alla samhällets medborgare att ha tillgång till och ha råd med aktiviteter och motion. Villkoren för flickor och pojkar ska vara lika när det gäller träningstider och hallar. Lika villkor oavsett stadsdel och ålder, fler grönområden, fortsatt arbete med Idrottslyftet och Idrott utan gränser är några andra exemepel som påverkar en ökad folkhälsa.