Krig mot antibiotika

I DN skriver Otto Kars, professor i infektionssjukdomar, att det måste till en global kraftansträngning mot antibiotikaförskrivning som i sin tur skapar resistenta bakterier.

Förekomsten av resistenta bakterier ökar snabbt och leder till att behandlingsmöjligheterna minskar. Minskar inte spridningen kan detta få allvarliga konsekvenser.

Vad behöver då göras? Detta problem måste attackeras från flera håll. Ett steg är att ändra vår attityd till antibiotika vid olika krämpor. Har man suttit i telefonrådgivning på en vårdcentral vet man om att många fnyser åt råd om egenvård såsom till exempel tranbärsjuice. Vi har många gånger en övertro på läkemedel och en misstro till gamla huskurer.

Att använda handsprit och följsamhet till klädregler för hälso- och sjukvårdsperonsal till 100% är ett annat viktigt steg. Är man patient och ser hälso- och sjukvårdspersonal med långa ärmar ska man säga stopp. Än så länge har jag inte sett en avvikelse i landstingets avvikelsesystem som gäller brist i följsamhet till rutiner när det gäller kläder men det kanske kommer?

Men det hela handlar inte bara om personalen utan även om politik. Vi behöver se över platssituationerna på våra sjukhus i länet. Platserna är idag för få vilket leder till överbeläggningar och en stressad arbetssituation.

Att se över och noggrant överväga upphandlingar av städ på våra sjukhus är ett krav. Det är viktigt att de som städar har en rimlig arbetsbelastning och bra arbetsredskap.

Ett annat viktigt steg är att ifrågasätta ersättningsmodeller som den i Stockholm. Vårdcentralerna får betalt per besök. Det innebär att korta besök med nöjda ”kunder” ger mer pengar i fickan än multisjuka patienter som tar längre tid i anspråk. Det har visat sig att det förskrivs mer antibiotika och viagra i Danderyd än i Botkyrka. Det är knappast troligt att det beror på att man är sjukare i Danderyd eller att samtliga med erektil dysfunktion råkar bo där. Det handlar mer om en köpstark kundkrets.

Läkemedelsindustrin måste även bana vägen och ta sitt ansvar. Marknadsför era produkter med lite klokskap tack!

Minska barngrupperna för ett hållbarare samhälle

Det finns många skäl till att minska storleken på barngrupperna i förskola och skola. Nu har Diana Karlsson, forskare vid Högskolan i Skövde, visat att små barngrupper även minskar spridningen av antibiotikaresistenta pneumokockerbakterier.

Innan antibiotika gjorde sitt intåg var dödligheten hög i olika infektioner som orsakas av pneumokockinfektioner. Nu börjar bakterien kämpa för sin överlevnad genom att utveckla resistens mot antibiotika.

En lösning på problemet, säger Diana Karlsson, är små barngrupper i förskolan. Hon har gjort simuleringar med barngrupper som minskat från 16,7 barn till 13,4 barn per grupp. Resultatet visade att mängden pneumokocker i samhället sjönk med nästan 80%.

De ovan nämnd siffrorna på barngrupperna är det antal barn i medeltal som fanns per grupp år 2006 och 1985.

Barn i förskoleåldern bär ofta på pneumokocker utan att vara sjuka. Den mängd antibiotika som förskrivs är till förskolebarn. Kombinationen av mycket bakterier och hög antibiotikaförbrukning leder till att andelen antibiotikaresistenta pneumokocker är hög.

Undersökningen visar även att det inte bara räcker med att minska förskrivningen av antibiotika utan fler åtgärder måste till säger Diana Karlsson. Som exempel föreslår hon vaccinering eller mindre barngrupper.

Antibiotikaresistens

Dagens Nyheter presenterar idag Smittskyddsinstitutets och Stramas årsrapport som säger att spridningen av multiresistenta bakterier ökar i Sverige. Situationen gäller framförallt ESBL-bildande tarmbakterier. Utvecklingen oroar då det saknas läkemedel som biter på dessa bakterier.

Det som är positivt är att antibiotika förskrivningen har minskat men minskningen är inte tillräcklig. Detta menar professor Otto Cars,som varnar för att detta kommer att kosta miljarder för sjukvården.

Hur sprids då dessa bakterier? Spridningen skiljer sig inte från vanliga tarmbakterier, det vill säga att de sprids via kontakt. Bristande följsamhet till basala hygienrutiner är ett säkert sätt att sprida bakterier. Andra smittvägar är direkt smitta mellan patienter, undermålig städning, orena instrument och överbeläggningar.

Detta visar att vi måste fortsätta att arbeta för att minska antibiotikaförskrivningen. Det av stor vikt att personalen hinner med. Med ökade resurser hinner man tänka efter före när det gäller följsamhet till basala hygienrutiner. Vi behöver en översyn över upphandlingar när det gäller städning av våra sjukhus. Har städföretagen kunskaper i smittspridning? Har de som städar tillräckliga hjälpmedel och ett schema som tillåter noggrannhet? Vi måste även fundera på hur vi löser frågan med överbeläggningar. Är sjukhusen tillräckligt dimensionerade? Är det bättre med specialiserade akutläkare på våra sjukhus som handhar inläggningar? Hur arbetar vi överlag med prioriteringar i vården?