Vad fick vi för 20 miljoner?

Det privata vårdföretaget Capio driver sedan årsskiftet en stor del av den öppna psykatriska vården för vuxna i Linköping och Norrköping.

Den borgerliga majoriteten i landstinget, som styr tillsammans med Vrinnevilistan, ville med Capios inträde erbjuda en valfrihet för de psykiskt sjuka där det också finns privata alternativ till den landstingsdrivna vården.
Men efter fem månader visar det sig att nästan ingen av de psykiskt sjuka vill ha den nya aktören Capio som vårdgivare
Landstinget har upphandlat psykiatrisk vård från Capio för närmare 20 miljoner kronor. Men som läget är nu används inte den kapacitet som handlats upp.
Bara i Norrköping är det flera hundra patienter, varav ett 70-tal med tung diagnostik, som väljer bort det privata alternativet och i stället vill vara kvar i landstingets vård.

Texten är hämtad i sin helhet från Östnytts hemsida där man även kan se nyhetsinslaget. Gav upp att skriva en egen text efter flera försök för jag tenderade att skriva i vredesmod. Ilskan beror på att landstinget har satsat stora summor pengar på en misslyckad "valfrihet". Det här är pengar som skulle kunna ha använts till dem som verkligen behöver det, alltså patienterna istället för de privata företagen.

Vård till papperslöa

Hur sammanfattar jag ett elva timmar långt landstingsfullmäktige? Just nu är det framförallt ett ämne som surrar i huvudet och det är att Östergötland är sämst i Europa på att ge papperslösa vård? Vi är alltså inte bara sämst i Sverige utan även i Europa.

Det blev uppenbart att den styrande minoriteten gömmer sig bakom en tolkning av lagen. Samma lag som flera landsting i detta land vald att tolka helt annorlunda. Medans de flesta ger de papperslösa vård utan att fundera på rättslig status har vi valt att neka medmänniskor i Östergötland vård.

I lagen står det att papperslösa har rätt till akut vård och vård som inte kan anstå. Är det någon som kan förklara vad vård som inte kan anstå betyder? Det är professionen som i det enskilda fallet ska avgöra om det är vård som inte kan anstå eller inte. Samtidigt har professionen skyldighet att bota och lindra.

Det är även professionen som skuldbeläggs av den styrande minoriteten för att det inte har tagit till sig information om hur och vad man ska göra. Som vanligt försöker den styrande minoriteten förklara sig okyldigt, lägga skulden på andra och svära sig själva fria.

Man väljer alltså att låta en rättslig status komma före den enskilda människans behov av vård. Man väljer alltså att bryta mot mänskliga rättigheter. Man väljer alltså att neka medmänniskor vård.

För er som klickar på länken kan jag informera att den gråhåriga mannen i slutet av inslaget inte är Sverigedemokrat utan hälso- och sjukvårdens ordförande Lasse Petterson (Vrinnevilistan).

Läs även Emil Broberg (V) blogg.