Satsa på framtiden

Socialstyrelsen har gjort en granskning av hela vårdkedjan som ansvara för barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Denna granskning visar att kedjan är löst sammanfogad. För barnet innebär detta en risk att helt bli utan vård.

Orsaken till att kedjan endast är löst sammanfogad beror på att kommunerna och landstingen ger otydliga eller inga uppdrag alls till verksamheterna.

”Vi har tidigare konstaterat en rad problem och brister inom den vård som ska finnas för barn och unga med psykisk ohälsa och sjukdom. Detta är en grupp som mår allt sämre. Vi ser fler utåtagerande pojkar och självskadande flickor. De psykiska problemen bland barn i asyl- och migrationssituationer ökar. Därför genomförde Socialstyrelsen en omfattande tillsyn av hela den vårdkedja som har ansvar för den här gruppen” säger enhetschef Birgitta Hagström.

Det är många aktörer som är inblandade och det ställer höga krav på samverkan. En samverkan som i detta fall verkar saknas helt eller delvis. Det är många som hamnar mellan stolarna på grund av den bristande samverkan och det är väldigt många som far illa.

Vi måste satsa mer på de barn och ungdomar som har en psykisk ohälsa. Att det ska vara svårt att samverka känna som ett enkelt problem att lösa bara viljan finns. Det är alldeles för enkelt att skjuta över problemet till någon annan instans än att ta hand om det själv. Detta beror även på att det saknas både tid och personalresurser.

Att det idag inte satsas mer resurser på barn och ungdomar anser jag är ofattbart. Varje krona vi satsar idag är ju ingen utgift utan en investering i framtiden.

Nedvärdering av chefsskapet i vården?

Blekinge läkarförening anser att det behövs fler läkare som chefer för att vården ska fungera bra.

Detta är en åsikt läkarföreningen i Blekinge delar med många andra läkare. De argument som oftast används är att man inte kan ha det medicinska ansvaret om man inte är läkare samt att en icke-läkare inte kan fatta beslut i en verksamhet som är så komplex som sjukvården.

I Socialstyrelsens allmäna råd om yrkesrollen kan vi läsa att; "till verksamhetschefens uppgifter hör, förutom att tillse att det medicinska omhändertagandet av patienten tillgodoser kraven på hög patientsäkerhet och god vård, att tillse att samverkan och samordning med andra enheter fungerar på ett för patienten tillfredsställande sätt, att det finns de direktiv och instruktioner som verksamheten kräver, att personalens kompetens upprätthålls genom adekvata vidareutbildningsinsatser m.m."

Socialstyrelsen rekommenderar att verksamhetschefen ska ha ledaregenskaper, t ex organisationsförmåga. Den enda gången som läkarlegitimation är ett krav är inom psykiatrin och det beror på lagen om tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk vård.

Många chefer som är läkare har även en viss klinisk verksamhet kvar. Som läkare anser man att läkaryrket är så komplicerat att man måste fortsätta att ta emot patienter eller utföra operationer. Det innebär att man är läkare 50% och chef 50%. Läkarförbundet skriver att; "om chefsuppdraget så tillåter är det positivt att chefen behåller viss klinisk verksamhet, forskning eller undervisning. Detta kan även underlätta en återgång till kliniskt arbete efter avslutat chefsuppdrag." Denna text påvisar att man egentligen ser chefsskapet som ett uppdrag man besitter under en viss tid och att man är, har varit och alltid kommer att vara läkare i första hand.

Om chefen ska vara läkare eller inte är inte den viktigaste frågan. Den viktigste frågan är hur man kan anse att man kan vara chef till 50%. Hur kan man hinna med att fullgöra till ansvar som chef på halvtid? Beror en del av hälso- och sjukvårdens problem på att många verksamheter endast har chefer anställda på halvtid? Är inte det att nedvärdera chefsskapet?

Bristande säkerhetskultur i vården?

Enligt Socialstyrelsen skadas ungefär 100 000 patienter varje år på våra sjukhus. Det motsvarar 630 000 extra vårddygn. Extra vårddygn som i sin tur innebär extra utgifter och ett ökat lidande för den drabbade individen.

I Göteborgsposten kritiserar civilinjengör Ingvar Ericsson resultatet av ett betänkande som ledde till förändringar i Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS). Ingvar Ericsson menar att; "det inte är primärt lagstiftningen som behöver en översyn, det är det sätt på vilket säkerhetsfrågorna inom hälso- och sjukvården hanteras som behöver ses över och utvecklas. Lagstiftning löser inte problem som har att göra med en underutvecklad säkerhetskultur."

Forstätter man som man gör idag kommer vi alltid att ha en stor andel personer som drabbas av vårdskador. Vad är det då som behövs? Vi måste se felen som en möjlighet för lärande. Vi måste komma bort från ett syndabockstänkande och se den enskilda individen som en del i en större organisation. Många skador uppkommer på grund av organisatoriska hinder. Hinder har vi i form av låg bemanning, hierariska strukturer, bristande rutiner med it-system och liten tid avsatt för avvikelsehantering för att nämna några exempel.

Toyota använder en modell där man för varje fel ställer fem varför. Man ger sig inte förrän man har fått svar på sina fem varför och man slutar inte heller förrän man har ställt fem varför. Många gånger hittar man ett fel och väljer en enkel och snabb förklaring till vad som har hänt. Risken är att man då inte går till botten med problemet och inte får ett därför. Toyota arbetar även med mental träning för att personal ska våga, våga att stoppa bandet när de ser en felaktig produkt. Inom hälso- och sjukvården behöver man arbeta med en attitydförändring när det gäller att våga säga till , våga säga ifrån och gå till botten med händelsen. Man behöver se tillfället som ett lärande. Det viktigaste är att arbeta i förebyggande syfte och se att hälso- och sjukvårdens idag är avancerad och komplicerad med många riskmoment som innebär att säkerhetsarbetet ska ges ett stort utrymme i den dagliga verksamheten.