Vårdgarantin leder till att unga, friska och högljuda patienter prioriteras framför äldre och kroniskt sjuka. Denna slutsats har ortopedläkare kommit fram till som citeras i Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi.
Att unga, friska och högljuda patienter prioriteras beror på att vårdgarantin kan bli stelbent. Då man ska vara garanterad att träffa en läkare inom en viss tidsrymd kan detta leda till att patienter med större behov får vänta på sin tur. De får köa trots att de är sjukare.
Det är även lättare för unga, friska och högljudda att ligga på när det gäller vårdgarantin. Dessa människor har lättare att sätta sig in i regelverket.
Författarna till artikeln menar att man måste tydligt visa vem som ansvarar för vad när det gäller vårdgarantin. Vilket ansvar har politikerna och vilket ansvar har hälso- och sjukvårdspersonalen? Detta är inte klarlagt idag och öppnar upp för olika tolkningar och attityder till vårdgarantin.
För mig är det viktigaste att man nu kan konstatera att vårdgarantin inte verkar hjälpa dem som är i störst behov av vård. Vem för deras talan när tidsperspektivet verkar vara den förhärskande urvalsmetoden.
För att kunna ge de patienter som har störst behov hjälp behöver vi öppet prata om prioriteringar. Det gäller att ge de patienter med störst vårdbehov vård och omsorg före de patienter som har ett mindre vårdbehov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar